[a u g u s t]

Vilken kväll det blev igår! Jag är lycklig.

Ingredienser:

Jocke är tillbaka i Oslo.

Cricka har träffat en jättefin tjej. Och kommer snart på besök till Oslo.

Good times, high five.

Förbannade grannar!

Jag har precis lagt mig i sängen efter en mycket bra kväll för att avsluta den med att läsa lite innan jag sluter mina blå. Då är det nått förbannat pundhuvud som borrar. Eller det kan också va att de monterat en cementblandare i lägenheten, jag är lite osäker. För det är så sjukt högt och ihållande. De har säkert hållt på o levt om nu i snart 15 minuter. Nog för att väggarna är ganska tjocka här i huset, men antingen uppgraderar ni till en bra slaggborr eller så ger ni upp!!

Satans grannjävlar

Det snöar idag. Det i sig är ju inte speciellt unikt, men den här dagen har inte ändå riktigt börjat som alla andra. Vid 9 skulle jag lämna blod för först gången här i Norge. Proceduren är väldigt lik den i Sverige och börjar med ett långt frågeformulär som ska fyllas i. Sjukdomar, knark, eventuellt sex med prostituerade... ja det gamla vanliga. Men efter det blev det inte speciellt mycket blodgivande utan mest samtal och prover som ledde till att jag duger till att lämna blod.

However så skiljer sig blodgivandet i Norge, så vitt som jag iallafall kan minnas det, ifrån Sverige. Partners. Alltså hur många man legat med. Eller kanske inte totalt hur många man har varit med, utan om man varit med olika partners inom de sista 6 månaderna. Här funkar det nämligen så att jag sätts i 6 månaders "karantän" (inte bokstavligt talat) när jag har en ny partner. Tror inte blodgivning och min nya livsstil som singel fungera speciellt bra tillsammans... Men jag fick med mig ett stort fint paraply och en macka idag iallafall.


Dagen övergick därefter till totalt kaos pga att det har brunnit i en tunnel på Oslo centralstation idag på morgonen. Så ALL tågtrafik ligger ner. Detta fick jag reda på på blodbanken. Jag övervägde länge om jag skulle vända hemåt och ha hemma kontor, men bestämde mig till slut att jag måste ju åtminstone göra ett försök.

På station var det en kaotisk stämning, men jag blev ändå positivt överraskad över norrnännens ovanligt goda organisationsförmåga. Jag fick en kaffe och en lefsa (en norsk godsak) och blev sedan satt i en taxi ut till kontoret. Gratis.

Jag väntar med spänning på vad resten av dagen har att erbjuda...

Det är mycket man får uppleva som invandrare här i Norge. Bland annat så har jag flera gånger slagits av vilka konstiga matvanor de har här.

Jag ska exemplifiera genom att berätta vad tre av mina kollegor åt till lunch idag.

1. Våffla med smör och sylt
2. En skål med potatis och en grå-beige sås med ett grått litet köttstycke med enbart fett och ben på
3. Leverpastejmacka med inget mindre än ett sicksack mönster av majonäs uppe på

Att Carpa:

Inte alla kanske vet detta, men jag är väldigt duktig på att laga mat. Åt nyss mina egenhändigt gjorda köttbullar med timjan och färsk parmasan. mmmmm

Kvällens stora överraskning: jag ska träffa kompisar på café sør ikväll... igen. Är där ofta. Men nu har jag inte varit där sen i fredags, så nu är det dags igen.

Nu ska jag se American Dad och Family Guy innan det är dags att göra sig i ordning och gå.

är ett uttryck som norrmännen har. Det innebär en tung och små deprimerade måndag, så där som man kan känna en måndag efter en bra helg. Jag hade lite Blåmåndag idag. Var inte speciellt motiverad till att gå upp ur min sköna säng och kände mig lite små måndagsbakis efter en kul helg. Jag kom till slut upp ur sängen och gav mig iväg i riktning mot kontoret. När jag kliver på tåget så är det i stort sätt helt tomt. Ändå kom en tjej/kvinna och fråga om hon fick sitta brevid mig. AHHHHHHH tänkte jag... jag orkar inte detta.. vill bara sitta o se små sur ut och inte vara social.

Men hon var ihärdig och började prata med mig och trots mina en-ords svar så fortsatte hon. Men hon var faktiskt riktigt trevlig och jag mjukna till slut lite och samtalet fortsatte. Hon klev av stationen innan mig och när tåget rulla iväg igen så insåg jag att min blåmåndags känsla var över.

Så nu sitter jag, inte übermotiverad, men dock på ett betydligt bättre humör här på kontoret. Ytterligare en ny vecka med nya möjligheter framför mig. Tiden går så jävla fort! Igår var det en vecka sen isärflyttningen. I denna takten kommer jag snart va 78 bast med liten gubbkeps. Och jag är ändå mycket för att carpa. Carpa är en verbifiering (om det ordet existerar) av Carpe Diem. Det vill säga att carpa innebär att man fångar dagen i praktiken. Det kan vara alltifrån att fika med kompisar, gå ut och äta middag på restaurant en tisdag eller ta en whiskey hemma en torsdag. Jag måste bli ännu bättre på detta. Och leva och njuta mer av nuet. Så då blir det väldigt viktigt att lägga min tid på saker som betyder nått och ger nått.

Ger detta jobbet mig nått? Det måste jag ta reda på. Ingen idé att jobba på ett ställe som inte är tillräckligt bra. Oslo är the land of opportunities... eller city i allafall. Det förlovade landet i väst. Norge. Så nu inleds en utvärderings period av mitt jobb.


(emigrerade också till ett förlovat land i väst....)

Åter en bakisdag. Kvällen igår blev otroligt lyckad! Först var vi på den där festen på ett väldigt skönt ställe som heter Pavaljongen och senare på kvällen/natten gick vi till Blå där det var riktigt skön stämning.

Dagens kost består av en risifrutti jordgubb, en chokladkaka och en påse bilar.
Breakfast for champions.

Ska även ta mig ut o socialisera snart. Blir fikadejt och kanske en film.

Jag är en väldigt social kille. Ibland nästan lite för social och föredrar att inte vara ensam i allt för långa perioder i sträck. Men ibland kokar jag över. Det är som om jag helt plötsligt bara blir helt förbannad på hela mänskligheten och nästan så jag kan identifiera mig med folk som dyker upp på jobbet med ett automatvapen och dödar alla.

Idag har jag en sån dag. Eller det blev en sån dag på väg hem. Eller ok... dagen har bara varit sån under den 20 minuter långa bussresan ifrån Kirkeristen (vid Oslo S) och hem. En resa som i vanliga fall tar ca 6 minuter.

Nar jag kommer in i bussen så är det inte så mycket folk. Jag sätter mig brevid två stycken och ser fram emot att komma hem.

Sen lägger jag märke till en kille som sitter snett framför mig till höger. Rock, framgångsfrilla och snackar i mobiltelefon. Han är den enda i bussen som pratar så jag kan inte låta bli att lyssna. Han är norrman och pratar med någon på ett väldigt viktigt business sätt. Mycket snack om marknaden och handel, köp o sälj och sånt skit. Och nu till det som gjorde mig helt skogtokig! Idioten säger inte bara var och vartannat ord på engelska, utan hela fraser. Och inte några typiskt engelska eller bra fraser, utan sitter och hittar på skit själv. "A sweet idea. A bad idea" Och på en cp-ful norsk brytning!!!!

Som om inte det vore nog så hör jag till slut vad det handlar om. Jag trodde vi snacka köp av en schysst båt, bil eller lya. NEJ! Ett PS3. Ett motherfuckin playstation 3 som hans mongo till vän ville köpa!

Och då märker jag vad jag har framför mig. En super fet (vilket kanske inte i sig är nått fel) tant i dunväst som äter läkerol som om det var vindruvor. O inte nog med det. Hon idislar!!!! Med en ko-liknande tom blick sitter hon och smaskar på dessa förbannade pastiller med öppen mun och med käkrörelser ifrån sida till sida!! Precis som en ko!!!!!!

Och den där framgångfrillan satt fortsatt och snacka om den där satans spelkonsollen!!

Två hållplatser hemifrån (brugata för er som är kända med Oslo) kliver det på idiot mycket folk, så bussen blir sprängfull. Så där som man ser hur den Indiska kollektivtrafiken brukar se ut.

Till slut kunde jag kasta mig ur helvetesfordonet där köpråden på norsk/engelsk och idislandet fortfarandet höll på och nu är jag äntligen hemma.

Det bränner i mitt huvud nu. Kanske ilska?

Två bra saker:

1. The Killers har släppt en ny skiva som jag lyssnar på nu
2. Jag ska snart få gå och dricka vin och titta på intressant folk

Jag lyckades låsa mig ute nu på morgonen. Jag har en sån där dumfan till dörr som låser sig direkt när man stänger den, så det gäller att ha nycklarna med sig på rätt sida. Av någon anledning när jag låg och drog mig så skönt i sängen imorse, så tänkte jag till och med... hmmm undrar om jag alltid ska ha med mig en av mina två nyckelknippor i väskan för säkerhetsskull? JUST för att jag inte ska bli utelåst.

Jag hade inte ens bråttom till bussen när jag snabbt klev ur dörren och stängde den bakom mig. Fuck suck balls crap!!

Som tur är har jag "Tommy Vaktis" nummer på mobilen så jag ringde honom.

- haha det var domt, svarade han.
- Heeee ja det var det, höll jag med.
- Jeg kommer om ti minutter.
- Den är god, svarade jag.

Ja, då har det kommit snö till Oslo. Dock väldigt väldigt lite. Eller i själva Oslo var det ingen snö, men efter 6 minuter med tåget på väg till kontoret var det helt plötsligt helt vitt runt omkring. Ganska mysigt faktiskt.

Men jag är ändå inte helt säker på om  jag är redo för vintern? Jag tycker alltid jag blir lika överraskad varje år när det helt plötsligt är råkallt och snöigt.

Men den egentliga frågan är ju om jag ska vara hemma i kalla Sverige över jul eller sticka till värmen? Och då menar jag inte Kanarieholmarna eller Mallis.

Sitter och snackar med en norsk tjej här på kontoret. Jag utryckte ett visst missnöje över att normänn har så svårt att förstå mig på telefon.

- Men du då? Har inte du svårt att förstå oss? (översatt till svenska)

- Nej inte längre. Jag har blivit så van.

- Ska du inte börja snacka lite norska då?

- Kommer ju bara bli töntigt.

- Jo ok, men använd norska ord i stället. Detta är ett stort beslut du måste ta här och nu, sa hon och tittade på mig och skrattade.


Svårt beslut. Tror kanske det inte är så kritiskt att jag måste ta det just nu.


-JO DET MÅSTE DU! 


(ok, jag säger till henne att jag gör det nu, men måste nog fundera lite. låter det inte skitskumt att prata svenska med norska ord??)

Landsförräderi?


Kommer detta bli jag??

Är det försent att vara vidskeplig år 2007? Ibland kan jag vara så väldigt gammalmodig och ibland till och med agera utifrån vad som närmast kan beskrivas som tvångsmässigt beteende. Jag tror att om jag "gick in för det" så skulle jag kunna utveckla några riktigt sjuka tix och tvångstankar. Jag skulle bli en sån som måste gläppa med strömbrytare 12 gånger på raken för att kunna lämna ett rum och som är så rädd för bakterier att de skrubbar händerna tills de blöder.

För att exemplifiera.

1. Jag har skrivit uppskattningsvis 15-20 tentor under min utbildning. Jag har vid varje tentamen haft på mig en beige hoodytröja och haft med mig en kexchoklad och en apelsin Festis. I och med att jag klarade första tentan under de omständigheterna så blev det ett måste även till nästa. och nästa och nästa. I och för sig har jag nu läst upp till en Master utan en enda underkänd tenta... Men beror det på hoodyn, kexcholkladen och apelsin Festisen?
2. Jag har så länge jag kan minnas och precis som vilken 12 årig flicka som helst, undvikit alla A-brunnar. (!)
3. Ett glas får ABSOLUT inte stå mindre än 3 cm ifrån en till exempel bordskant. För i så fall skjuter jag in glaset...

Listan kan göras betydligt längre. Och om jag inte skulle anstränga mig så skulle jag nog lägga på mig vilka tvångstankar som helst. Eller rättare sagt om jag skulle anstränga mig för att få tvångstankarna skulle jag definitivt lyckas.

Anledningen till att jag nämner detta är för att när jag nyss, glad i hågen, var på väg hem så springer det en obehaglig svart häxkatt över vägen.

Vad gör jag?

Självklart, jag vrider mitt huvud åt vänster och spottar tre gånger över axeln. Vilken normal männska skulle inte göra det?

....vaknade jag. Sen kunde jag inte somna om förrän vid 7 tiden... ungefär en kvart innan min alarmklocka gick igång.


Insomnia.


Har sovit riktigt dåligt inatt. Har inte sovit ensam egentligen sen början av juni i år. Någon enstaka natt, men inte på det här sätt, alltså med vetskapen om att jag kommer få fortsätta sova ensam. Kommer förhoppningsvis sova som ett litet barn i natt.

För ca tre minuter sen gick Sara ut genom dörren. Jag ska iväg på lägenhetsvisningar, fika och andra äventyr med Söndagsklubben. (lovar, beskrivningen av denna heliga sammankomst kommer senare idag)

När jag kommer komma hem ikväll så har Sara fått hjälp av sina vänner att hämta sin grejer. Med andra ord är jag inte mera sambo från och med nu. Ensam, singel, ensamstående...

Jag har haft det jättebra med Sara. Jag ångrar ingenting. Livet går väl vidare. Nu är det fokus på mig själv, karriären, vänner och äventyr. Främst fokus på mig själv.

Nu spelas The Arcade Fire - No cars go på radion. En magnefik och fantastisk låt som, så många andra låtar, påminner mig om en tjej som är minst lika magnefik och fantastisk.

Tack för den här tiden.

Ikväll ska vi se fotbollen. är oerhört otaggad. är en konsert annars som en kompis ska på, 120 days, men det är jag inte heller sugen på. skulle vilja ligga hemma o se en film eller gå ut o ta en fika.

Igårkväll var det stor firma fest med IBM där jag jobbar. Öppen bar och buffé. Jag drack garanterat 10 glas rödvin. Men jag mår oförskämt bra idag. Men jag blev riktigt packad igår o vinglade hem vid tolv-tiden. Mycket för att Sara ringde och ville jag skulle komma hem.. fan vilken liten toffel jag är... jaja, är väl bara att passa på. Kommer ju inte ha nån att toffla för här nu framöver.

Sara håller på att flytta ut nu, right this very second. Känns jäkligt jobbigt.

Då var jag tillbaka i Oslo igen. Taxiresan gick förhållandevis bra... den tog dock 2 timmar och notan landade på 110 Euro. En väldigt karismatisk fransman/italienare (halvblod) var det som körde mig. Sydeuropéer har så skönt kroppspråk och härlig mentalitet. De verkar även besitta en otrolig självkänsla och trygghet.

Nu sitter jag o fixar på kontoret. Kursen jag tog har öppnat upp till en massa sköna uppdrag och uppgifter framöver. Schysst att få lite mer att göra.

Mat, ost o vin måste fransmännen få cred för. Tredje dagen på raken har lunchen varit otrolig.

Idag fick vi följande lunch:


Förrätt

hallon, apelsinklyftor, riven vit choklad och fetaost


Huvudrätt

salladsblandning med grillad kycklingfilé o rattatouille


Efterrätt

en tårtbit


Tilltugg

Blåmögelost med valnötter


Dryck

franskt (självklart) rödvin


fotat med mobilen:

Nu väntar sista natten på mitt hotell här i Paris. Imorrn ska jag försöka korsa ett övertrafikerat och strejkande Paris för att ta mig ut till flygplatsen. Är lite små nervös faktiskt.

Dagarna här har varit jäkligt bra. Men sjukt långa. Att sitta i 10-12 timmar om dagen i vad som närmast kan beskrivas som en bunker, stirrandes in i antingen min egna lap-top eller en projektorduk gör att ögona blir lite små grusiga.

Ska bli skönt att komma tillbaka till civilisationen... även om Norge bara barely kan kallas för I-land... Men där förstår de oftast vad jag säger.

Har aldrig varit med om att ha sånna problem att fixa taxi heller. Idag engagerades 6 fransmän, 2 engelsmän, 2 danskar samt jag och Roffe i försöken att få tag på en taxi ifrån kontoret till hotellet och framförallt i att boka till imorrn. Strejken bröt nämligen ut här nu ikväll, så imorrn är all kollektivtrafik lamslagen.

Viss resfeber råder.

Mayday Mayday & god natt.

Roffe, kursledaren, är en riktigt skön stockholmare. Han snackar engelska med bredaste söderkis dialekt. Och det är märkbart att han tänker på svenska men säger det på engelska. Meningsuppbyggnaden är svensk och ord som "så", "till", "igen" och "var" förekommer ofta på svenska.

"Så project can be used som claim".... osv.

Min franska räddare i nöden kom även på sin vita springare denna morgon. Sist hjälpte hon mig till hotellet när jag efter 45 minuter gav upp letandet och hoppet efter att hitta en taxi. Nu imorse stod jag och Rolf (kursledaren) och väntade snällt på vår beställda taxi. Efter 10 minuter gick Roffe in till receptionen igen och frågade vart f*n vår taxi tagit vägen. Samtidigt glider en liten liten vit springare (läs svart Peugeot 1007) fram och frågar om jag vill ha skjuts. Det är min vänliga fransyska (kan va en av de få i landet) och hennes korpulenta opera-primmadonna liknande väninna. Så Rolf o jag kliver in i den otroligt lilla bilen och får skjuts till kontoret.




Och som smör på baconet så pajjar framstolen som Roffes sitter i. Den går inte att fästa i nått läge utan åker fram och tillbaka i skenorna vilket ledde till ett mycket varierande och begränsat benutrymme för mig som satt bakom. Så Roffe fick sitta och hålla sig i instrumentpanelen vilket fick den korpulenta opera-primmadonna liknande väninnan att tjuta och grymta av gapskratt samtidigt som hon kör denna lilla franska skitbilen.

Nu sitter jag till slut i föreläsningssalen igen. Och här kommer jag nu sitta till 18-19-tiden.

Over and out.

Då var jag tillbaka på hotellrummet i min stora sköna säng. Har varit o käkat med kursledaren och två danskar. Som tur var kunde danskan franska annars hade vi nog fortfarande dividerat med servitrisen om vad vi skulle äta. Hon förstod verkligen inte ett ord. Jag försökte med "a glass of red wine", en fras man kan tycka hon borde ha hört förut... Tillbaka såg ett par helt oförående koliknande tomma ögon... jag fick helt enkelt peka för att hon skulle förstå.

En god mör biff med pasta och till efterrätt en ost- och dessert buffé kom till slut till bordet. Jag är nöjd.

Fortfarande ligger dock ett litet ångesttäcke inför den stundande resan till flygplatsen på onsdag. Jag brukar inte oroa mig inför resor, men ett strejkande Frankrike kan inte vara till en ressenärs fördel. Enligt google maps ska resan härifrån till flygplatsen i vanliga fall ta 45-50 minuter.... för nog lägga på minst det dubbla i tid (och Euros) för att komma dit.

För övrigt frågade en brittisk tjej i receptionen idag om jag var ifrån Skottland... Vet inte riktigt om det ska tas som en komplimang... Vill ju gärna prata engelska utan svensk brytning, men en skottsk dialekt är inte riktigt vad jag eftersträvar...


Nu väntar några avsnitt Entourage ifrån lap-topen på magen i min sköna säng.. Sa jag förresten att jag är på ett hotell?

När jag var här på min weekend i egenskap av turist älskade jag Paris. Jag hade till o med tänkt flytta hit o spendera en sommar med att lära mig franska. Jag älskade fransmännens (och fransyskornas) arogans och totala okunskap när det gäller det engelska språket, att ge god service och folkhyfs i största allmänhet.

Det har visat sig att i egenskap av Businessresenär så känns ingen av dessa egenskaper som något positivt. Jag vill att saker ska fungera (exempelvis att få en taxi), vill kunna göra mig förstodd och för den delen förstå den jag pratar med. Att bli dumförklarad och förolämpad oavsett vad jag frågar om, enbart för att de inte kan eller vill förstå mig, gör mig tokig.

Och den där självgoda jävla uppsynen som de antagligen redan lär sig på dagis!!!!

Men sen sägs det väl att man inte ska blanda business and pleasure.

Fick precis veta av några franska kollegor att det kommer bli en massiv strejk här i Paris från och med imorgon. All Public Transportation kommer vara helt avstängd.

Jag kommer alltså behöva åka taxi ifrån där jag är nu (30 min nordväst om Paris) till min flygplats som ligger sydost om Paris. Det tog en och en halv timma med tåg.

Och för att knyta an till mitt förra inlägg... de tar inte American Express. Jippie... kommer få lägga ca 300 Euro på en taxiresa.

Även om det innebär stora problem för mig (och så klart många andra) så tycker jag ändå fransmännen är ganska sköna som strejkar så ofta och ordentligt. Inte så där fegt och tillrättalagt som vi fega svenskar.


Viva la revolution!

Fan så sugigt det är att ha American Express som företagskort. det funkar ju fan ingenstans. får ju pynta allt med egna surt förvärvade slantar... och de är en bristvara i och med att jag är en fantastisk konsument.

Taxin till kontoret imorse tog bara 5 minuter. 7,8 Euro. Billigt o bra. Jag har inga cash utan tänker först betala med Am-x kortet jag fått av jobbet... glöm det. Visa? Nope... inte för en så billig resa.

Efter en frustrerad diskusion på franska kom vi fram till att jag var tvungena att betala med Visa... till slut gav han med sig.

Ok, då har jag tagit mig fram till kontoret där jag nu ska vara på kurs till på onsdag eftermiddag. Paris är en otroligt häftig och fin stad. Det vet jag i och med att jag varit här på en weekend en gång. Denna gång kommer jag inte få uppleva riktigt samma sak.

Hittills har jag dock hunnit se Eiffeltornet två gånger. En gång under landning och en gång ifrån flygtåget...

Efter en dryg timme med metron ifrån flygplatsen kom jag igår kväll vid åtta tiden fram till Cergy Prefecture. Där stod jag i över 40 minuter o vänta på taxi. Sen kom det fram en fransyska och frågade mig nånting på franska. Det enda jag förstod var "taxi". Så tillsammans försökte vi få tag på en...  taxi alltså. Det visade sig att vi skulle till samma hotell och det var nära nog att gå dit. Så sagt o gjort. Sen spenderade jag restan av kvällen, efter en varm lång dusch, i hotellsängen med lap:en på magen.

Idag har jag börjat dagen med nypressad apelsinjuice (by yours truly) och en croissant. Jag är ju trots allt i Paris.

Det är ett hårt liv, men någon måste ju leva det..

Kvällen har all tänkbar potential. Jag, Jocke och David ska möta upp med min gamla kompis Emilia ifrån Umeå o hennes kompis på Café Sør kl 21. Därinnan väntar en drink hos David.

Jocke har festat både torsdag och igår och kvällens program påminner mycket om dessa kvällar också. Och stackarn har börjat jobba kl 7 varje morgon och gör även det imorgon. Ringde och väckte honom nyss.... haha alltid lika kul att prata med någon som varken vet tidzon eller veckodag. Undar om man skulle kunna fiffla sig in i och påverka hans drömmar när han svarar telefon i den totalt vilseledda sinnesstämmningen?

Ikväll får även kameran följa med... Jag tror vi alla (inklusive undertecknad) ser fram emot bildbevis från kvällen. Kan vara ett bra sätt att pussla ihop kvällen på med de fragmenterade minnesbilder jag kommer vakna med imorgon. (jo jag vet.. jag är tjugosex....ton)

Imorgon väntar även en otippad resa till Paris. Inte nått jag gör varje söndag. Tyvärr kommer jag vara tvungen att svika min egenhändigt skapade söndagsklubb genom att fly landet. En detaljerad beskrivning av Söndagsklubben kan jag ge er imorgon... efter godkännande ifrån dess övriga medlemmar.

Ha en briljant afton oavsett vem du är, vart i världen du befinner dig och oavsett de intentioner du har med denna lördag den 10:e november 2007.


Over and out.

Nu ska jag snart gå på visning. Ska kolla in en två på Grünerløkka som ligger på 1 390 000 NOK. Ganska mycket pengar, men ändå en av de billigare som finns ute nu.

Ändå enorma vuxen-poäng att köpa lägenhet.

Jag hade en fantastisk kväll igår. Trots allt negativt som hänt i mitt liv på sistone..

Jag var på mitt livs bästa konsert!

Hittills i mitt liv har jag varit på säkert ett 50 tal konserter/festivaler. Jag har sett artister som jag dyrkar som gudar

• Queens of the Stone Age
• The White Stripes
• The Hives
• Juliette and the Licks
• Radiohead
• Foo Fighters
• Hellacopters
• Muse
• Massive Attack
• Datarock
• Turbonegro

and the list goes on...

Igår började jag, Jocke och David på Hells-Kitchen, en grym bar/restaurant och sen såg vi The Cat Empire.

Och det var helt magiskt. Legendariskt. Glimrande. Allt var bra. Bandet bestoende av 8 personer som alla är musikgenier. Två killar på blåsinstrument, en DJ, en basist, en rå trummis, en keyboardist, två sångare varav den ena även spelar bongo-trummor o "samba-trummor" och den andra spelar trumpet. De var helt otroliga! Den sistnämnda sångaren kunde, utöver att spela gudomligt på trumpeten, gör saker med rösten som jag aldrig varit med om!

Och den underbara publiken, stämningen och den coola lokalen, Rockefeller. Vart är alla dessa människor i Oslo i vanliga fall?

Jag hade gåshud och utstötte okontrollerade glädjeskrik i närmare två timmar.


Det borde vara obligatoriskt för hela männskligheten att få uppleva denna konsert.

Har varit runt lite och tittat på olika bloggar nu på morgonen... fan vad deprimerande. Det finns så jävla många som är så där gullisnuttsnutt-upp-över-öronen-jag-måste-gifta-mig kära att jag vill kräkas.



Oj... fan vad bitter jag blivit. 26 är kanske lite för ungt för att ge upp hoppet på kärleken.



Ähh... ett värkande hjärta går över.



Vart är alla singel bloggar i stil med sex and the city eller nått liknande?? Oslo kanske ska bli mitt New York och så får jag göra en manlig version av sex and the city...


Sex and the city? fan det känns ändå lite uttjatat och pasé... blev ju kanske inte bättre av att jag upprepade det tre gånger.

Sara kom nyss hem. På strålande humör efter en kväll med tjejerna på Café Sør (även mitt favorit fik/bar)

Det gick upp för mig att hon har, eller iaf är på god väg att, komma över mig. Det fick min mage att knyta sig ordentligt. Hon vill få ut mig ur lgh så att hennes tjejkompisar kan flytta in... Så hennes nya liv kan börja.


Stryk min naiva tro om ett fungerande häng. Här är det varje man för sig själv... och för att JAG ska må bra måste jag vara ifrån henne.

Jag tror att Sara o jag har kommit fram till nån typ av lösning som kanske inte kommer såra oss speciellt mycket. Vi båda vet att vi inte har nån framtid nu. Sara känner att hon har en massa saker ogjort som hon vill göra och jag känner att det verkligen är hög tid att hitta mig själv, på riktigt. (kommer bli en följetong)

Vi kommer fortsätta va med varandra och efter i sär flyttningen kanske hänga med varandra, som vi gjorde på den gamla goda tiden innan det blev "seriöst". Och samtidigt kan vi känna att vi inte är "låsta" utan (kvasi) "fria".. slippa ha samhällets och allmänhetens utstakade par-relationsplan där slutet är ett äktenskap och 1,5 barn och en kombi.

Elaine och Jerry försökte ett liknande upplägg.. eller det var mer en regelbaserad kk-relation där vissa av reglerna var:

-spending the night is optional
-no phone calls the day after

det gick ju kanske inte skitbra. Men jag tror på detta. Om vi gör det för att vi själva vill och inte sårar den andra under tiden.

Som George Costanza sa: Jerry, just remember, it's not a lie if you believe it.

Jag bor o jobbar i Oslo. Jag letar efter att köpa en lägenhet nu i och med att det är slut mellan mig o Sara o vi ska flytta i sär... (vilket jag försöker skriva så lite som möjligt om)

Hittade denna annons:

http://webhotell.tinde.no/dnbnor/index.asp?pId=255133&offset=3

"Majorstuen 2-roms - KUN FOR BLINDE/STERKT SVAKSYNTE. Meget pent oppusset andelsleil. m nyere bad og kjøkken"

hahaha vad spelar det förr roll om den är pen om den som ska bo där är blind???

Nu har det blivit höst på riktigt. Ganska kallt, blir mörkt snabbt och ikväll regnar det till o med. Har legat inne framför tv:n sen jag kom från jobbet. Jäkligt mysigt faktiskt.

Är på, under omständigheterna, ett bra humör idag. Haft en bra dag på kontoret. Åker till Paris med jobbet söndag till onsdag. Kommer dock sitta i nått företagskomplex en halvtimma utanför Paris... Så det kunde ju lika gärna varit Flen... Men känns lite "viktigt" att flyga till Paris i tjänsten. haha vilken nörd

Söndagar var min favorit dag i veckan. Helt ledig, inga måsten, småbakis o bakiskåt... all mat smakar jäkligt bra och fortfarande lite fnittrig efter fyllan. En hel dag att bara njuta och till exempel gå på marknaden i Birkenlunden på Grünerløkka, sätta sig på ett trevlig fik och sen hem o laga en god middag.

Idag hade jag till o med en plan. Jag skulle tagit med mig Sara på en utflykt ut till Bygdøy.... Och det är en jättefin höstdag här i Oslo idag. Säkert 10 grader varmt och solsken...

Nu blev det ju inte riktigt så.

Cirka två timmar efter nisch funderingarna igår tog min relation med min tjej slut. Vi har varit tillsammans i drygt ett år och hängde väl i cirka 3-4 månader innan det. Vi bor ihop här i Oslo.

KUK!!!

Livet blev jobbigare på många sätt.

Men livet går vidare.

Situationen är mer komplex än jag kanske framställer den här.

Detta är inte den differentieringen av bloggen jag kommer välja. Detta ska inte bli ytterligare en deprimerande blogg som ingen vill läsa skriven av en manodepressiv jävel .


Nu spelas The Hives på radion... helvetes jävlar vad musik förknippas med minnen och personer. ont

för att nå en publik här på internet där alla vill (eller iaf kan) bli kända gäller det att sticka ut. att profilera sig som något som sklijer en själv ifrån alla andra.

ex:


Paul Potts.

bulldog liknande operasjungande mobiltelefonslagerarbetare (ett bra hänga-gubben ord)

http://www.youtube.com/watch?v=1k08yxu57NA


Lonelygirl15

fejk femtonåring som videobloggar om livet och hormonkrascher på youtube

http://www.youtube.com/watch?v=dZN-Wye4rDE


Spyende tv-tjej

ja... hon spyr i direktsändning...

http://www.youtube.com/watch?v=_tXzKpmRrFs


vet inte vad konklutionen kan bli av detta.. en stark gemensam nämnare är youtube och/eller tv.

kanske min nisch blir att låtsas va 15 samtidigt som jag spyende sjunger opera på tv, visat på youtube? nej, känns kanske taget

sökandet efter min nisch fortgår

konsult alltså

pratade precis med en kompis (ja jocke, det är dig jag menar) på msn.. Jocke är en ganska aktiv bloggare. Jag började (och avslutade) bloggandet när det var som störst hype ikring det, för drygt 2 år sen. Jag slutade i mars för ett o ett halvt år sen. Jag har nu kommit fram till att jag ska göra ett nytt försök. Varför vet jag inte egentligen. Och antagligen kommer nog ingen egentligen bry sig. hahah vad härligt tragsikt det där lät.. jaja..

Idag är det den 1 november. Jag ska nu under en begränsad period, fram till den 1 januari 2008, skriva ganska frekventa inlägg här.. Sen kommer jag efter den perioden göra en utvärdering av mitt bloggande och dess resultat.

Ganska spännande va?

Let the experiment begin