[s j u k l i g t - s v a g]
Jag har sagt det för och säger det igen: "jag är en svag liten jävel." Så var jag på gång igen. Undrar om jag kan åberopa att det är ett sjukligt tillstånd som gör det.
Hur som helst bär det av mot Oslos västra och lite mer posh delar nu för något som är tänkt börja som en pubrunda. Hörs imorrn då.
Hur som helst bär det av mot Oslos västra och lite mer posh delar nu för något som är tänkt börja som en pubrunda. Hörs imorrn då.
[n e g a t i v a - l e v e r v ä r d e n]
När jag igår låg och funderade på varför jag var så trött efter jobbet så insåg jag att det inte bara var det uppenbara festandet i Amsterdam som låg till grund för detta utan den Amsterdam-vaka vi hade veckan innan. Markus och Jocke är mer eller mindre frivilligt arbetslediga (som de här i Norge kallar det på svenska lite mer negativt klingande arbetslös) vilket innebär att varje dag är lördag för dem. Så för att berätta om Amsterdam tycker jag först att det inte är mer än rätt att berätta om tiden innan.
Kortfattat
Fest med utgång fredag och lördag på Blå, söndag socialt samkväm med alkohol i mängder på Sør, måndag spelade jag skivor på Sør varpå jag och mina groupies Markus och Jocke blev fulla och sedan ramlade runt på byn. Tisdag experiment framför David Lynch filmen Lost Highway. En häftig och ganska otäck upplevelse då filmen innehåller en massa knepiga ljud och scener och där huvudrollskaraktären mitt i filmen byter skepnad och spelas av någon tio år yngre för att sedan byta tillbaka igen efter en halvtimma. Vi förstod inte speciellt mycket, men spännande och snurrigt var det. Bakis-ondagen och 24 timmar framåt spenderades i härligt kvinnligt sällskap. Torsdag kväll vild pubrunda med Jocke.
På fredagen väl framme i Amsterdam mötte vi upp Erica med vänner och festade på en klubb som heter Mansion. Lördag hel dag med allt som Amsterdam har att erbjuda, på kvällen trevlig och mycket mycket god hemlagad mat ala Erica. Sen fest på Werk. Söndag var jag och Jocke på Supperclub. Vilket obeskrivligt ställe! En guldfärgad dörr i en liten gränd som inte säger något om vad som döljer sig där bakom. Efter att ha blivit mottagna av den uppenbart homosexuella medelålders mannen Howie iförd kyklingmössa och mask, visades vi till vår säng. Jo, säng. In i ett stort rum i helt vitt men med en massa schysst belysning i alla möjliga färger med sängar läng sidorna och även uppe på en balkong. Det fanns dock vanliga bord i mitten på golvplan. I sängen blev vi liggande under vår fantastiska 5-rätters tillagad av en stjärnkock. Till detta avnjöt vi två flaskor rosévin och två svindyra vattenflaskor. Under middagen var det olika dansuppvisningar, massörer gick runt i lokalen och helt plötsligt kommer två tjejer, i kortkort och med pantomim-masker, kattliknande krypande över oss där vi ligger i sängen. Jag hann på något vis röka 27 cigg denna kväll, under maten! Helt sjukt. Hela tiden stod en DJ och spelade underbar elektronisk musik och när maten var klar togs borden bort och stället blev vild nattklubb. Det strömmade in folk och det öppnades upp en till klubblokal i undervåningen. Till och med toaletterna var coola, unisex och indelade i Hetro och Homo, istället för han och hon. Legendarisk kväll på ett legendariskt ställe! Måndag upptäktsfärd, kanalbåt, 1,4 kilo Argentinskgrill och pubrunda. Tisdag inleddes med Van Gogh museet, övergick till vintage shopping och avslutades snurrigt och senare med ett försenat flyg och få timmar sömn.
REHAB!
Nu är det feststopp på mig i minst tre helger. Och i och med att jag är alkoholist så innebär detta att jag har en maxgräns på fyra enheter per kväll. På sikt. Nu ikväll ska jag förvisso börja kvällen med after work på Villa Paradiso på Løkka, men jag har tänkt MAX 2 glas vin ikväll och nog inget mer i helgen. Jag måste verkligen bli av med smärtan i njurarna och återfå normala levervärden.
Kortfattat
Fest med utgång fredag och lördag på Blå, söndag socialt samkväm med alkohol i mängder på Sør, måndag spelade jag skivor på Sør varpå jag och mina groupies Markus och Jocke blev fulla och sedan ramlade runt på byn. Tisdag experiment framför David Lynch filmen Lost Highway. En häftig och ganska otäck upplevelse då filmen innehåller en massa knepiga ljud och scener och där huvudrollskaraktären mitt i filmen byter skepnad och spelas av någon tio år yngre för att sedan byta tillbaka igen efter en halvtimma. Vi förstod inte speciellt mycket, men spännande och snurrigt var det. Bakis-ondagen och 24 timmar framåt spenderades i härligt kvinnligt sällskap. Torsdag kväll vild pubrunda med Jocke.
På fredagen väl framme i Amsterdam mötte vi upp Erica med vänner och festade på en klubb som heter Mansion. Lördag hel dag med allt som Amsterdam har att erbjuda, på kvällen trevlig och mycket mycket god hemlagad mat ala Erica. Sen fest på Werk. Söndag var jag och Jocke på Supperclub. Vilket obeskrivligt ställe! En guldfärgad dörr i en liten gränd som inte säger något om vad som döljer sig där bakom. Efter att ha blivit mottagna av den uppenbart homosexuella medelålders mannen Howie iförd kyklingmössa och mask, visades vi till vår säng. Jo, säng. In i ett stort rum i helt vitt men med en massa schysst belysning i alla möjliga färger med sängar läng sidorna och även uppe på en balkong. Det fanns dock vanliga bord i mitten på golvplan. I sängen blev vi liggande under vår fantastiska 5-rätters tillagad av en stjärnkock. Till detta avnjöt vi två flaskor rosévin och två svindyra vattenflaskor. Under middagen var det olika dansuppvisningar, massörer gick runt i lokalen och helt plötsligt kommer två tjejer, i kortkort och med pantomim-masker, kattliknande krypande över oss där vi ligger i sängen. Jag hann på något vis röka 27 cigg denna kväll, under maten! Helt sjukt. Hela tiden stod en DJ och spelade underbar elektronisk musik och när maten var klar togs borden bort och stället blev vild nattklubb. Det strömmade in folk och det öppnades upp en till klubblokal i undervåningen. Till och med toaletterna var coola, unisex och indelade i Hetro och Homo, istället för han och hon. Legendarisk kväll på ett legendariskt ställe! Måndag upptäktsfärd, kanalbåt, 1,4 kilo Argentinskgrill och pubrunda. Tisdag inleddes med Van Gogh museet, övergick till vintage shopping och avslutades snurrigt och senare med ett försenat flyg och få timmar sömn.
REHAB!
Nu är det feststopp på mig i minst tre helger. Och i och med att jag är alkoholist så innebär detta att jag har en maxgräns på fyra enheter per kväll. På sikt. Nu ikväll ska jag förvisso börja kvällen med after work på Villa Paradiso på Løkka, men jag har tänkt MAX 2 glas vin ikväll och nog inget mer i helgen. Jag måste verkligen bli av med smärtan i njurarna och återfå normala levervärden.
[g o o g l e - s t a l k i n g]
Jag är verkligen inte i alla avseenden en early adopter, även om jag gärna vill va det och ibland försöker se mig själv som det. Men jag har först idag upptäckt Google Earth och jag är helt mållös. Fan så coolt!! Sateliter och grejer som gör att man kan zooma in på vad som helst vart som helst i hela världen. Det här ger ju potentiella stalkers ett perfekt hjälpmedel i deras annars ganska krävande förföljesemaniska vardag. Jag kommer ha fullt upp resten av dagen. Klicka här och ladda hem det gratis, NU!
Bara för att klargöra... jag får ingen provision eller på annat sätt någon finansiella ersättning för detta inlägg. Jag är bara överentusiastisk som person. Lite roar smått, eller om det var smått som roar litet. Jag är oerhört superlativsprutande och lättroad iallafall. Det är väl sammanfattingsvis detta inläggs egentliga och huvudsakliga budskap som du bör ta med dig.
Bara för att klargöra... jag får ingen provision eller på annat sätt någon finansiella ersättning för detta inlägg. Jag är bara överentusiastisk som person. Lite roar smått, eller om det var smått som roar litet. Jag är oerhört superlativsprutande och lättroad iallafall. Det är väl sammanfattingsvis detta inläggs egentliga och huvudsakliga budskap som du bör ta med dig.
[m e d a l j e n s - b a k s i d a]
Vi skulle landa vid 23:30. Vi landade 1:30. Då flygtåget inte går efter 1:00 fick vi smått panikslagna till slut tag på en svajnigt dyr flygbuss som kom iväg vid 2:30 tiden. Klockan 3:30-4 nån gång kom jag i säng inatt. 7:30 gick jag upp. Sitter nu på kontoret efter en festkavalkad utan dess like som sträckte sig ifrån Oslo tisdag/onsdag förra veckan och fram till vår sista dag i Amsterdam igår.
Jag mår utan tvekan precis som jag förtjänar.
Jag mår utan tvekan precis som jag förtjänar.
[l y p s y l - o - p u b r u n d a]
Thank God for global warming. Brukar jag säga iallafall och i synnerhet nu när det varit höst/vår-liknande väder hela vintern. Men nu har det helt och hållet kukat ur. Horisontell snö i mängder och det värsta av allt är att skiten ligger kvar. Missförstå mig rätt, jag älskar snö, när jag är beredd på det eller när det är planerat. Inte nu i slutet av mars efter två veckor med sol, nyutslagna blommor och vårhormoner. Nu flyr jag ju i och för sig landet ikväll, men det är dessvärre regn och bara någon plusgrad även i Amsterdam. Tur det finns många trevliga små "fik" man kan gå in och värma sig i.
Igår tog ju också så klart helt av. Vi började ett gäng vänner på Café Sara med trevlig middag och rödvin. Sen var det bara det tappra stridsparet Jocke och Ante kvar. Vi började på Nomaden som var ett skönt litet ställe med cool inredning och bra musik. Sen beslutade Jocke att vi skulle göra om kvällen till en pubrunda. Första drinkhålet blev sunkpuben "Møllers" som var totalt invarderad av alla svartrockare som är här i veckan på grund av festivalen Inferno. Därefter gick vi vidare och hamnade på ett ryknade hett klubbdansgolv på The Villa. Efter att vi vilt dansat runt gick det upp för oss att vi trots allt var på pubrunda, så då drog vi vidare till Devils. Där hände inte ett skit, så efter att ha köpt ett 25 kronors Lypsyl på Seven-Eleven för att stilla mitt beroende efter att ha supit bort mitt förra på the Villas dansgolv, hamnade vi till slut på Mono där vi avslutade kvällen med klackarna i taket.
Idag blir det likt snön horisontal läge och rast vila på stället innan vi åker ut till Gardemoen och inleder nästa kapitel i vårt Amsterdam äventyr.
Igår tog ju också så klart helt av. Vi började ett gäng vänner på Café Sara med trevlig middag och rödvin. Sen var det bara det tappra stridsparet Jocke och Ante kvar. Vi började på Nomaden som var ett skönt litet ställe med cool inredning och bra musik. Sen beslutade Jocke att vi skulle göra om kvällen till en pubrunda. Första drinkhålet blev sunkpuben "Møllers" som var totalt invarderad av alla svartrockare som är här i veckan på grund av festivalen Inferno. Därefter gick vi vidare och hamnade på ett ryknade hett klubbdansgolv på The Villa. Efter att vi vilt dansat runt gick det upp för oss att vi trots allt var på pubrunda, så då drog vi vidare till Devils. Där hände inte ett skit, så efter att ha köpt ett 25 kronors Lypsyl på Seven-Eleven för att stilla mitt beroende efter att ha supit bort mitt förra på the Villas dansgolv, hamnade vi till slut på Mono där vi avslutade kvällen med klackarna i taket.
Idag blir det likt snön horisontal läge och rast vila på stället innan vi åker ut till Gardemoen och inleder nästa kapitel i vårt Amsterdam äventyr.
[s m a l t j o c k]
Efter en sken-bakis brunch bestående av en shishkebab, en stor vaniljbulle och en brownie kom en viss ångest krypande tidigare på eftermiddagen. Min lösning på det här var att ge mig ut på en löptur. Första gången jag gjorde något så aktivt utanför dansgolvet eller sovrummet sen nån gång i höstas. Det gick överraskande bra. Jag körde samma runda som jag brukar ta och som i vanliga fall brukar placera mig två löpsteg ifrån total hjärtinfarkt. Men inte idag. Jag kände mig väldigt lätt och pigg i benen tack vare tung och snurrig techno i lurarna och ångesten som motivator. Sen slog det mig att jag väger ungefär sex kilo mindre nu mot sist jag var ute och sprang vilket antagligen också gjort det hela lite enklare. Så för att bibehålla detta ska jag börja träna igen. Främst för att inte råka ut for en av mina större rädslor förknippade till ytlighet och fåfänga, nämligen att bli smaltjock. Det är nog det osexigaste som finns, en smal kropp med ett lager av lös massa hängande utanpå, du vet typ Mr Burns liknande fysisk.
Och så måste det ju så klart finnas en motvikt till allt det här med hälsa och välmående. Ikväll ska vi ut och käka för att sen börja med att gå till Nomaden där 120 Days kommer spela några egna låtar plus DJ:a och sen får vi se vart vi hamnar. Och imorrn kväll går planet till Amsterdam, syndens vagga, där fyra antagligen ganska vilda kvällar väntar. Ser framförallt fram emot söndagen då vi ska till Supper Club. Vad vi har förstått ska det vara ett legendariskt och obeskrivligt coolt ställe, bara att jaga tag i "bollen" med Amsterdam skrivet på sig på hemsidan gör att man blir yr i huvudet.
[v ä g e n - t i l l - f r a m g å n g]
Sveriges absolut populäraste och mest lästa bloggar är skrivna av tjejer. Unga tjejer. De tre mest lästa är blondinbella.se, kenza och engla's showroom. Riktiga skitbloggar! Men det är ju min högst personliga åsikt som jag inte bara baserar på ren avundsjuka och mindervärdeskomplex, utan framförallt på att jag är helt fel målgrupp för de här bloggarna. Framgångsfaktorer för att lyckas i denna bloggvärld och få en massa läsare är att vara en tjej i 15-18 årsåldern som vansinnigt frekvent och stilistiskt dåligt skriver om sin förvirrade vardag och gärna med många modeinslag. Tydligen har "fenomenet" blondinbella.se tjejen Isabella blivit miljonär på sitt bloggande. Förvisso har hon full-pakke bloggstrategi med egen bloggcoach och Google Sveriges förra vd Johan Kinnander i manegen.
Nu har ju inte jag några ambitioner med att bli Sveriges största blogg, tjäna pengar på den eller nått i den stilen. Men ändå så är jag ju en tävlingsmänniska och jag vill ju egentligen också lyckas. Men jag har insett att bloggandet har hittat sin plats i samhället där de mest lyckade bloggarna inte skriver om samhällskritik, musik, politik eller andra ting av värde och möjlighet till att påverka världen (verkligen inte ett försök till att påstå att min blogg är i närheten av att nå upp till det). Utan de skrivs av och för förvirrade, narcissistiska och kändiskåta tonårstjejer. Jag vill tacka er för att ni tar något som skulle kunna bli bra och på ett verbalt inkompetent vis pissar på det.
[t o k h ä s t]
Indianerna måste ju ändå vara de som var bäst på att ge varandra coola smeknamn. Jag menar, jämför våra fåniga blekvita "Ante", "Mackan", "Jocke" och "Fredde" med "Crazy Horse", "Sitting Bull", "Lives in the woods" och "He who reeks of cock".
[r y s k - b a n a n t å r t a]
Nu ska vi ut i vårsolen på en prommenad, en fika och en ordentlig invigning av min nya underbara kamera. Senare idag ska vi på fest hos nån tjej som fyller år. Av den meningen kan ni antagligen göra den korrekta tolkningen att jag inte känner födelsedagsbarnet ifråga, men det gör de vi ska dit med. Så för att fira tjejen som fyller år ska vi så tidigt som vid 15-16-tiden träffas ett gäng och baka tårtor som vi ska ha med oss. Jag sa då spontant att jag ska baka en rysk banantårta. Alla tittade på mig med frågande ögon. Efter lite surfande så har jag lyckats komma fram till slutsatsen att en rysk banantårta, hur rysk den än må låta, är ett Norrköpingsfenomen. Den ryska banantårtan har funnits med hela min uppväxt och varit delad första pristagare med prinsesstårtan i personliga tårtfavoriter. Jag har tagit för givet att det var en om inte internationell så iallafall nationellt känd bakelse. Men så är alltså inte fallet. Informationen kring denna goda skapelse är väldigt begränsad, nästan mytomspunnen. Jag har hittat enstaka blogginlägg där de beskriver denna unika och svårhittade speciallitet och några konditoriers recept på den.
Så här har jag tänkt göra den:
Tårtan:
Sockerkakasbotten
Vispad grädde blandad med kakao och banan
Ett lager vaniljkräm
Ett lager chokladpudding
Topping:
Vispad grädde
Skivade bananer
Chokladströssel
Förhoppningsvis kommer resultatet bli nått i stil med detta:
Tårtan:
Sockerkakasbotten
Vispad grädde blandad med kakao och banan
Ett lager vaniljkräm
Ett lager chokladpudding
Topping:
Vispad grädde
Skivade bananer
Chokladströssel
Förhoppningsvis kommer resultatet bli nått i stil med detta:
[s a g t s - o m - k ä r l e k - o - ö l]
till och med du har väl hört talas om kärlek?
hört nått bara i förbifarten
love is a mother fucker har jag hört
älskar du kärleken?
nej, tror jag inte, eller det vet jag inte. skönt att inte vara kär
vill inte bli kär på länge, men min nästa kärlek ska va äkta kärlek
du vet sån där som man läser om, hör om i låtar och ser på film
riktigt så där äckligt fin och intense
mm det vill jag ha
mitt livskärlek, men inte nu. men nästa gång jag blir kär
sån ska den va
tror du på det där?
vet inte. vet inte om det finns på riktigt eller om bilden av äkta kärlek bara skapats i just alla böcker, låtar och filmer och jag därför tror den finns och att jag vill ha den
är böckerna, låtarna och filmerna en avbildning av verkligeheten eller har verkligheten återigen fått för sig att efterlikna böcker, låtar och filmer. som exemplet med Pripps Blås midsommar reklam.
nu ska ju alla fira en Pripps Blå midsommar... medan Pripps Blå bara försökte visa hur midsommar firas eller kan firas av oss svenskar.
men nu har deras bild av hur det kan vara blivit vår norm.
fan vi är ett osäkert folkslag
[a m s t e r d a m - v o l - 2]
Då var Amsterdam bokat! Vi flyger ner nästa fredag, alltså den 21:a, och tillbaka tisdagen efter. Så vi får 4 nights and 4 days i Amsterdam. Fick tag på en skit billig och central lägenhet via nån trevlig tjej på en skum Bed and Breakfast site. 64 Euro per natt per rum. Typ 250 spänn var. Nada enchilada.
Fear and loathing in Amsterdam volume 2.
[h o b b y e r - o c h - j a g]
Jag har hittat en leksak som jag ska unna mig nu när jag får bonus. Enda sedan gymnasietiden, då jag gick en fotokurs, har jag tyckt att det är kul med fotografering. Och även om den digitalkamera jag har nu är bra, så går det inte att jämföra med en schysst systemkamera. Som jag har förtsått det av olika recensioner så tror jag att en Nikon D40 kommer passa mig som, trots viss fotoerfarenhet, ändå måste kalla mig själv för nybörjare. Den finns med värsta stalker kittet med dubbla optik och kikare, men det tycker jag känns lite väl overkill.
På slutet har jag tänkt en del på om jag har några hoobier, eller hobbys eller hobbyer eller vad fan pluralformen av hobby blir. Jag har kommit fram till att jag inte direkt har några. Min BMX som jag köpte och lekte med har nu haft punktering och borttappad nyckel till låset i över ett års tid, så det är väl knappast en hobby jag är så aktiv med. Jag älskar alpinskidåkning, men det gör jag ju max en vecka per år. Träning har jag slutat helt med. Yoga var en passion under en period, men det har jag heller inte gjort sen den där bakis söndagen i Bergen i maj. Boxning var också något jag höll på med ett tag. Dykning älskar jag, men det har jag inte heller gjort på allt för länge. Det måste jag verkligen se till att göra i sommar, om det så bara blir i bäcksvarta och lerbruna Östersjön eller en ensam chartertripp till Egypten.
Skriva är ju en hobby som jag har hittat tillbaka till på slutet, men det kan jag också bli betydligt mer aktiv i. Från och med nu ska jag faktiskt gå in aktivt för alla mina hobbys. En persons hobbys eller intressen skapar en ganska tydlig bild av hur en person är. Det är också ett ganska enkelt sätt att forma den bild av en själv som man vill visa andra, eller kanske ett viktigare sätt att se på det: det är ett bra sätt att för ens egen del utveckla sig själv och kanske hitta sin egen identitet. Mina intressen är att skriva, fotografering, skidåkning, dykning och musik. Kan inte leva utan musik. Det skapar en bra bild av hur jag faktiskt är. Eller det låter som en beskrivning av en intressant person, en sån person som jag vill va och numera är. Personlig utveckling eller kanske självmanipulering på hög nivå.
På tal om personlig utveckling och att hitta sig själv så var vi på bio igår och såg den helt fantastiska filmen "Into the wild". Jag gick dit utan förväntningar men kommer nu efter att ha sett den tyvärr skruva upp dina förväntningar till max. Men Sean Penn som regisserat den har gjort ett helt fantastiskt jobb! Vilka vackra bilder, underbara skådespelarinsatser, musik av Eddie Vedder (behöver jag säga mer?) och en berättelse som verkligen fick mig att fundera på mitt liv och vad jag vill göra med det och som dessutom är based on a true story.
Efter igår vill jag bara ta min nya systemkamera och ge mig ut Into the wild.
På slutet har jag tänkt en del på om jag har några hoobier, eller hobbys eller hobbyer eller vad fan pluralformen av hobby blir. Jag har kommit fram till att jag inte direkt har några. Min BMX som jag köpte och lekte med har nu haft punktering och borttappad nyckel till låset i över ett års tid, så det är väl knappast en hobby jag är så aktiv med. Jag älskar alpinskidåkning, men det gör jag ju max en vecka per år. Träning har jag slutat helt med. Yoga var en passion under en period, men det har jag heller inte gjort sen den där bakis söndagen i Bergen i maj. Boxning var också något jag höll på med ett tag. Dykning älskar jag, men det har jag inte heller gjort på allt för länge. Det måste jag verkligen se till att göra i sommar, om det så bara blir i bäcksvarta och lerbruna Östersjön eller en ensam chartertripp till Egypten.
Skriva är ju en hobby som jag har hittat tillbaka till på slutet, men det kan jag också bli betydligt mer aktiv i. Från och med nu ska jag faktiskt gå in aktivt för alla mina hobbys. En persons hobbys eller intressen skapar en ganska tydlig bild av hur en person är. Det är också ett ganska enkelt sätt att forma den bild av en själv som man vill visa andra, eller kanske ett viktigare sätt att se på det: det är ett bra sätt att för ens egen del utveckla sig själv och kanske hitta sin egen identitet. Mina intressen är att skriva, fotografering, skidåkning, dykning och musik. Kan inte leva utan musik. Det skapar en bra bild av hur jag faktiskt är. Eller det låter som en beskrivning av en intressant person, en sån person som jag vill va och numera är. Personlig utveckling eller kanske självmanipulering på hög nivå.
På tal om personlig utveckling och att hitta sig själv så var vi på bio igår och såg den helt fantastiska filmen "Into the wild". Jag gick dit utan förväntningar men kommer nu efter att ha sett den tyvärr skruva upp dina förväntningar till max. Men Sean Penn som regisserat den har gjort ett helt fantastiskt jobb! Vilka vackra bilder, underbara skådespelarinsatser, musik av Eddie Vedder (behöver jag säga mer?) och en berättelse som verkligen fick mig att fundera på mitt liv och vad jag vill göra med det och som dessutom är based on a true story.
Efter igår vill jag bara ta min nya systemkamera och ge mig ut Into the wild.
[t i l l b a k a - t i l l - s y n d e n]
På grund av att all för lång tid gått åt till att fundera, tveka och vänta på att det kanske kommer bli billigare samt en stor portion beslutsångest så har nu våra resalternativ minskat drastiskt. Jag pratar så klart om resan vi tänkt göra nu under påsk. Här i Norge så är även skärtorsdagen en röd dag, så vi har ledigt onsdag till tisdag nästa vecka. De alternativ som vi funderat kring har varit allt ifrån weekends i London, St Petersburg, Berlin, Barcelona, Marseille, Nice till 1 veckors sista minuten till Indien, Tunisien, Kap Verde... ja listan är oändlig. De flesta av dessa resmål finns kvar och resorna dit kan gå att hitta till bra pris, men resan hem är oftast otroligt dyr. Och då måste vi oftast ta oss till Stockholm också för att komma dit vi sen vill komma. Förutom ett resmål. Som vi för under 1300 kr tur och retur kan ta oss till ifrån Oslo. Vårt älskade Amsterdam. Det går inte göra så mycket mer än att se det här som ett tecken. Det är ödet som vill locka oss ner till syndens mecka igen. Och jag är då verkligen inte stark nog att stå emot.
[o m - e n - r e l a t i o n]
Motivation och intresse för saker är intressant (i brist på bättre ord). Jag kan ganska ofta få ett brinnande intresse för en sak, en tv-serie, ett uppslag till en bok, människor, musik, denna blogg, ja allt möjligt. Ibland håller detta intresse, eller den motivationen jag känner för att göra det specifika som intresserar mig, ganska länge. Efter ett tag så händer det dock att intresset och engagemanget jag känner försvinner, på samma sätt som mitt intresse för en person kan göra. Då blir det jag gör inte längre något bra. Det märks att mina försök tappar det hos mig som tidigare fick mig att göra det bra, eller för den delen det som gjorde mig bra med en annan människa. Jag har den senaste tiden märkt att min kärlek till min egen blogg har börjat försvinna lite. Från att ha haft en miljon grejer att skriva om, funderat över hur de flesta situationer jag befunnit mig i skulle kunna skildras i text och lagt ner mycket av min tid på mitt lilla interaktiva kärleksbarn, så finns inte den motivationen eller det intresset kvar.
Det gör mig lite ledsen. För jag tycker ändå det här med att ha en, bland miljoner andra, meningslös blogg är kul. Men det är just det det ska vara. Kul. Den senaste dryga veckan har jag inte kännt det som jag vill känna utan istället någon form av prestationsångest och "måste" känsla. Det är något som är mycket olikt mig, oavsett vad det gäller. Min nuvarande relation till min blogg påminner om många andra relationer. Min älskade morfar har alltid sagt att ett äktenskap är som ett jobb; det vill säga att man måste jobba på det hela tiden för annars kommer man få sparken.
Jag ska fortsätta jobba med relationen till min blogg.
[k u k m j ö l k]
Jag vet att det här är lite låg nivå kanske, men det är lika kul ändå. På den här Estländska resebyrån finns det inte bara en, utan två stycken i personalstyrkan som har namn som antagligen aldrig kommer bli speciellt populära i Skandinavien. Jag tror framförallt stackars blonda Ingrid hade haft en jobbig uppväxt här i Norge.
[a n t i f ö r s ä l j n i n g]
När jag var runt och shoppade kom jag på en idé: antiförsäljning. Alla säljare i klädbutiker man är inne i gör ju allt de kan för att få kunden att känna sig så pass snygg att de blir lurade till att köpa så mycket som möjligt. "Jo, de där skorna är ju skitsnygga och de passar speciellt bra till de där cleana jeansen som kostar 1499". Så nu ska jag lura mig runt på stan och sporadiskt lura mig in i de olika försäljningssamtalen och försöka motbevisa säljaren. "Nej, du ser faktiskt riktigt tjock ut i de där jeansen och de där stora skorna får dig att se ut som ett L. Köp verkligen inte det där." Sen ska jag bara luta mig tillbaka med ett elakt lite leende och se hur kundens osäkerhet och kroppsfixering växer och hur säljaren ska försöka tackla den här artificiellt skapade obehagliga situationen som verkligen inte främjar jeanskrängandet. I'm an evil mastermind.
[s v e n s k - d a m t i d n i n g]
Nya stentvättade jeans, ny frisyr, Norrköpings kebab (ett måste), rödvin, otroligt choklad- och browniefylld glass och en stundande vända på stan. Kortfattat om denna dag. Jag tycker om att komma hem och umgås med familjen och vänner. Även om jag inte skulle kunna tänka mig att flytta hit igen, iallafall inte på många många år.
Min pappa är en skön prick. Han är nog en av de få svenska män över 50 som öppet och utan skam prenumererar på Svensk Damtidning och har Desperat Housewives och Let's Dance som favorit TV-program. Vi sitter och ser på just Let's Dance nu och dricker vin efter en god laxmiddag. Men snart kommer Nicke och sen ska vi ut en sväng. Ska bli intressant att provköra nya frillan ikväll. En utvärdering kommer imorrn.
Min pappa är en skön prick. Han är nog en av de få svenska män över 50 som öppet och utan skam prenumererar på Svensk Damtidning och har Desperat Housewives och Let's Dance som favorit TV-program. Vi sitter och ser på just Let's Dance nu och dricker vin efter en god laxmiddag. Men snart kommer Nicke och sen ska vi ut en sväng. Ska bli intressant att provköra nya frillan ikväll. En utvärdering kommer imorrn.
[j e a n s v i k a r - m i l j o n ä r]
Läser precis på E24 om att H&M förvärvar 60 procent av aktierna i Fabric Scandinavien för 564 miljoner kronor kontant. Fabric Scandinavien driver butikskedjorna Weekday och Monki. Så nu kommer de 4 grundarna få dela på 564 miljoner kronor!
Jag får blandade känslor kring det här, en blanding mellan avundsjuka (självklart, jag är ju trots allt svensk) och glädje. Anledningarna till avundsjukan är nog ganska uppenbara, medans glädjen bottnar i att vilken skön lirare som helst kan lyckas även om man inte bor i USA "the land of opportunities". Jag har själv jobbat i en klädbutik och vet vilket glassigt lyssna-på-musik-se-cool-ut-och-flörta-med-alla jobb det faktiskt är. Inte direkt personligt utvecklande, men för stunden riktigt kul. Tänk om det hade resulterat i att jag också blivit mångmiljonär. Och du har säkert varit inne i en Weekday butik och vet vad det är för sköna lirare som glider omkring och viker jeans hela dagarna, samtidigt som de med extrema mått försöker se så cool ut som det männskligt är möjligt att göra. Det kan bli lite för mycket ibland... Men jag minns fortfarande när jag klev in i Weekday butiken på Götgatan för första gången. Det var, och jag vet att det kanske låter nördigt, lite magiskt. Det var mitt livs dittills bästa klädbutikupplevelse. Så grattis till er och era, om ni delar lika, 141 miljoner riksdaler VAR!
Jag får blandade känslor kring det här, en blanding mellan avundsjuka (självklart, jag är ju trots allt svensk) och glädje. Anledningarna till avundsjukan är nog ganska uppenbara, medans glädjen bottnar i att vilken skön lirare som helst kan lyckas även om man inte bor i USA "the land of opportunities". Jag har själv jobbat i en klädbutik och vet vilket glassigt lyssna-på-musik-se-cool-ut-och-flörta-med-alla jobb det faktiskt är. Inte direkt personligt utvecklande, men för stunden riktigt kul. Tänk om det hade resulterat i att jag också blivit mångmiljonär. Och du har säkert varit inne i en Weekday butik och vet vad det är för sköna lirare som glider omkring och viker jeans hela dagarna, samtidigt som de med extrema mått försöker se så cool ut som det männskligt är möjligt att göra. Det kan bli lite för mycket ibland... Men jag minns fortfarande när jag klev in i Weekday butiken på Götgatan för första gången. Det var, och jag vet att det kanske låter nördigt, lite magiskt. Det var mitt livs dittills bästa klädbutikupplevelse. Så grattis till er och era, om ni delar lika, 141 miljoner riksdaler VAR!
mother fuckers
[d a g e n s - m u s i k t i p s]
Jag vet mycket väl att jag inte lägger ut musiktips varje dag, som rubriken potentiellt skulle kunna antyda. Hursomhaver så kommer här en låt som jag tycker är riktigt skön och som jag först idag lyckades få tag på namnet på. Hört den i ca en månads tid på radion, men grötig norska tidigt på morgonen när jag trött ligger i sängen och gungar i takt till denna har gjort att jag först idag lyckades klura ut vad den heter. Nu kommer den iallafall. NJUT!
Duffy - Mercy
[t e m a - t e r m i n e r i n g]
Nej, fuck this shit (insert coolt gangstertecken och häng på byxorna här)!! Jag vet att jag sa att mikrobloggande skulle bli den här veckans tema, men jag klarar inte av skiten. Jag känner mig som en kvalitetslös 17 åring som frenetiskt tokbloggar om skit. Eller jag tror mest det är mikrobloggandets krav på stor mängd inlägg som gör att jag väljer bort detta tema. Kvantitet är inte min stil, inte när det gäller något här i livet. Kvalitet ska det vara. Sen är ju smaken som baken, så alla kanske inte håller med mig, men personligen så anser jag att min blogg lyckades sjunka avsevärt i kvalitet under dagen.
Egentligen är jag en person som fullföljer mina åtaganden och egna idéer, men tyvärr, det här mikrobloggandet kan jag inte fortsätta med. En viktig del av mikrobloggandet har även saknats under dagen, nämligen den dialog som enligt mikrobloggandets definition ska pågå. Missförstå mig rätt, jag kritiserar verkligen inte dig min kära läsare, det ska ju gärna finnas nått av värde att försöka föra en dialog kring. Jag får helt enkelt inse att mikrobloggandet inte passar min språkstil.
Annars så har kvällen varit mycket bra. En långprommenad och seriöst sökande efter resor för påsken har varit kvällens aktiviteter. Vi är nere på antingen 5 dagar på franska rivieran, Marseille, eller 4 dagar i Barcelona. Lutar nog mest åt Barcelona. Imorrn kväll ska vi boka.
Egentligen är jag en person som fullföljer mina åtaganden och egna idéer, men tyvärr, det här mikrobloggandet kan jag inte fortsätta med. En viktig del av mikrobloggandet har även saknats under dagen, nämligen den dialog som enligt mikrobloggandets definition ska pågå. Missförstå mig rätt, jag kritiserar verkligen inte dig min kära läsare, det ska ju gärna finnas nått av värde att försöka föra en dialog kring. Jag får helt enkelt inse att mikrobloggandet inte passar min språkstil.
Annars så har kvällen varit mycket bra. En långprommenad och seriöst sökande efter resor för påsken har varit kvällens aktiviteter. Vi är nere på antingen 5 dagar på franska rivieran, Marseille, eller 4 dagar i Barcelona. Lutar nog mest åt Barcelona. Imorrn kväll ska vi boka.
[o m - n o r s k a]
Tror mitt nya norska favoritord är "lure-mus". Om någon är en lure-mus så är hon en teaser. Ordet är ju både briljant och gulligt.
[o m - b o n u s]
Jag älskar att jobba som management konsult, allra helst nu i bonustider.
[o m - k i m - j o n g - i l l]
På lunchen satt vi och snacka om Kim Jong-Ill. Han måste va den roligaste av alla diktatorer. Enligt officiella Nord Koreanska källor så förutspådde en svala hans födelse som ägde rum på en hemlig militär camp och utmärktes med en dubbel regnbåge över berget och en ny stjärna på himlen. Och första gången han spelade golf gick han runt på 18 hole-in-one's. Vilken kille!
[m i k r o b l o g g a n d e t]
Jag nämnde veckans tema tidigare idag. Jag ska nu lite mer utförligt berätta om vad det är för tema.
Denna blogg började som ett experiment som utvärderades efter två månader och som har fått fortsätta leva dels för att jag tycker det är kul och för att jag numera ligger runt ca 250 unika läsare i veckan. Jag vet, det är små potatis jämfört med många andra bloggares anhängarantal, men inte enligt mig. Och i och med att detta nu är ett experiment och jag trots allt arbetar på världens största IT-företag så måste jag ju hålla mig uppdaterad med vad som händer i IT-världen. Och tydligen så är ett av de hetaste fenomenen nu, efter japanska sms-romaner och mer nischade communities, mikrobloggen.
DN beskriver det på följande sätt:
"Den som mikrobloggar skriver ofta och lite, ungefär som i statusfältet på Facebook. Meddelandena, som ofta bara är en mening långa, kan publiceras via nätet eller via SMS. På så sätt kan mikrobloggaren hålla sina läsare uppdaterade dygnet runt.
En mikroblogg handlar mer om dialog än vanliga bloggar. Ofta kommenterar läsarna snabbt, varpå mikrobloggaren svarar. Informationen går i en ständig ström, därav begreppet lifestreaming."[1]
Ok, på sätt och vis påminner det här om alla de frenetiskt idiotibloggande sextonåringarna som jag hatar. Men The times they are a-changin', som Dylan sjunger, så det är bara för mig att försöka hänga med. Har kanske ingen stor tro på att detta kommer bli min bloggs nya formspråk, men va fan, det kan ju va värt ett försök.
[e y e - f u c k e d]
Redan innan vi hade satt oss på bussen var övertändningen ett faktum. Våran weekend, eller som det på norska kallas "gutte-tur", till Göteborg kunde inte bli annat än ett äventyr. Ett vilt, härligt, vått, dansant och fantastiskt äventyr. Det kanske kan framstå lite väl förskönande beskrivet, men det var så jag upplevde helgen. Förvisso är jag väldigt lättroad och har fått, eller kanske tagit, rollen som den superlativsprutande och överentusiastiska killen i gänget, som glädjs åt att äta en veganlasagne för 70 kronor för att den var så god och framförallt prisvärd. Prisvärdhet i synnerhet är något som jag blir begaistrad över. Men jag tyckte faktiskt helgen var så bra och jag vill nog påstå att de andra också tyckte det. Helgens tema var lite "mitt livs bästa....". Vi har upplevt allt ifrån vårt livs bästa nattklubbsupplevelse till vårt livs bästa bussresa. På natten hem i lördags så sitter vi på rad och myser längst bak i nattbussen när Markus lutar sitt huvud mot min axel och säger "det här är mitt livs bästa bussresa. Jag njuter av varje hållplats." Jag kunde inte annat än att nicka i samförstånd. Senare fick vi avnjuta vårt livs bästa, men egentligen minst önskvärda taxiresa, då vi efter 15 minuters tappra försök och hysteriska skratt inser att det inte är på grund av våra experimentella intag utan för att nykeln faktiskt inte passar som vi inte kommer in i genom dörren. Då fick det bli vårt livs bästa taxiresa in till centrum och hem igen för att hämta den rätta nyckeln.
Det slog mig redan när jag som 15 åring senast besökte Göteborg att tjejerna i staden är mycket mycket flörtigare än på andra platser i Sverige och, vilket jag numera kan intyga, även i Oslo. Denna uppfattning har enbart förstärkts under helgens eskapader. Det kan ju vara så att jag utseendemässigt är mer gångbar i Göteborg än alla andra städer jag varit i, men oavsett så har jag aldrig i hela mitt liv blivit så eye-fuck:ad som jag har blivit den här helgen. Både på stan i dagsljus, men framförallt på det kokande dansgolvet som upplevdes under vårt livs bästa klubbkväll i lördags. Att tjejerna i fråga sedan är otroligt vackra och pratar med en härlig Göteborsk dialekt försämrar verkligen inte upplevelsen. Tänk om tjejerna i städer som exempelvis Stockholm och Oslo också kunde bjuda på gnistrande ögon och ett leende istället för att antingen titta bort av nervositet eller fejkdissa på grund av osäkerhet.
Nu kanske du tror att jag är helt förälskad i Göteborg, men jag tror inte jag är det. Även om jag, ju mer jag tänker på denna helg, börjar inse hur bra staden är, så var det egentligen bara utelivet och den kvinnliga delen av stadens innevånare som imponerade på mig. Men överlag så är det fortfarande Stockholm som enligt min bedömning står som vinnare i den eviga jämförelsen mellan Götet och Huvudstaden.
Det slog mig redan när jag som 15 åring senast besökte Göteborg att tjejerna i staden är mycket mycket flörtigare än på andra platser i Sverige och, vilket jag numera kan intyga, även i Oslo. Denna uppfattning har enbart förstärkts under helgens eskapader. Det kan ju vara så att jag utseendemässigt är mer gångbar i Göteborg än alla andra städer jag varit i, men oavsett så har jag aldrig i hela mitt liv blivit så eye-fuck:ad som jag har blivit den här helgen. Både på stan i dagsljus, men framförallt på det kokande dansgolvet som upplevdes under vårt livs bästa klubbkväll i lördags. Att tjejerna i fråga sedan är otroligt vackra och pratar med en härlig Göteborsk dialekt försämrar verkligen inte upplevelsen. Tänk om tjejerna i städer som exempelvis Stockholm och Oslo också kunde bjuda på gnistrande ögon och ett leende istället för att antingen titta bort av nervositet eller fejkdissa på grund av osäkerhet.
Nu kanske du tror att jag är helt förälskad i Göteborg, men jag tror inte jag är det. Även om jag, ju mer jag tänker på denna helg, börjar inse hur bra staden är, så var det egentligen bara utelivet och den kvinnliga delen av stadens innevånare som imponerade på mig. Men överlag så är det fortfarande Stockholm som enligt min bedömning står som vinnare i den eviga jämförelsen mellan Götet och Huvudstaden.
[g ö t e b o r g s e s k a p a d e r n a]
Jag ville bara informera dig, min kära bloggentusiast, och min omvärld om att jag fortfarande är i livet efter Göteborgseskapaderna. Helgen var precis som livet är, fantastisk alltså. Jag sitter lite tajt till för tillfället, men en mer innehållsrik och framförallt intressantare uppdatering kommer komma senare.
Jag har även beslutat att denna vecka kommer va en tema vecka. Även mer om detta senare idag.
Jag har även beslutat att denna vecka kommer va en tema vecka. Även mer om detta senare idag.