[a u g u s t]

Stackars ni alla som läser min blogg och som hysteriskt suttit och uppdaterat hela dagen med förhoppningen att jag skulle skrivit nått. Jag har inte hunnit. Var på kontoret till halv åtta tiden och där efter har jag haft fullt upp med annat. Men nu ska jag alldeles snart sova, imorrn väntar en ny lång dag på jobbet. Är med på en väldigt spännande och intressant kurs på jobbet nu som pågår till och med torsdag. Drygt 10 timmar om dagen...

På tal om att sova, så sov jag ganska dåligt inatt. Hade väl kanske sprit kvar i kroppen efter helgens bravader. Hursomhelst så vakna jag mitt inatten och kunde inte somna om på ett par timmar. Och när jag väl gjorde det så drömde jag en riktigt skruvad "fear en loathing in Las Vegas" dröm. Kommer inte ihåg allt av den och som vanligt när jag ska försöka beskriva drömmar eller family guy avsnitt så är det en hel del som blir lost in translation. Men skam den som ger sig:

I drömmen var jag på fyllan nånstans och hade en riktigt bra tid. Mycket kompisar och skön musik. Efter ett par timmars festande gick vi in i en sal som påminner lite om mitt logement i lumpen, med tråkiga väggar och våningssängar. Vi drog igång en film och sen somnade jag. Jag vakna i ett ryck (fortfarande i drömmen) och inser att klockan är 01:43 och klubben jag ville till stänger 03. Så jag väcker en polare och springer i väg.

(det är nu det tar helt av)

Ute på gatan träffar jag min morfar, Sven. Han är världens härligaste gubbe. Kristen, kaxig och hel nykterist. I drömmen var han på dyng-fyllan och gled runt i en konstig hatt och en felknäppt skinväst. Han sa nått om att han hade stuckit ifrån mormor bara för en kväll och bodde på ett hotell i stan. Han rökte också. Väldigt absurt att se.

Sen är det några bitar som saknas men det sista jag minns är att min söta lilla mormor (1,50 lång med silverfärgat papiljottrullat hår) jagar morfar genom stan, båda i onaturligt hög hastighet givet deras dryga 80 år.

Som sagt, knarkigt och säkert helt obegripligt för alla utom mig... eller kanske till och med för mig....

Det här är morfar Sven: