[det bästa jag gjort för karriären var att säga upp mig]
Jag sa upp mig. De insåg helt plötsligt hur missnöjd jag var och mitt värde och sa "vi gör vad som helst för att du ska va kvar". Så det blev löneförhöjning och en europeisk projektledartjänst med bas i sthlm från och med 24:e november.
Jag tackade nej till de två andra erbjudandena, till deras besvikelse. Men vi skulle hålla kontakten för framtiden.
Life is goooooooood.
Jag tackade nej till de två andra erbjudandena, till deras besvikelse. Men vi skulle hålla kontakten för framtiden.
Life is goooooooood.
[worst case scenario]
Jag står inför ett oerhört svårt beslut. Jag har vridit och vänt på det tusen gånger, pratat med alla bra runt i kring mig och fått en massa bra input men jag kan fortfarande inte bestämma mig.
Jag har blivit erbjuden ett väldigt spännande jobb. Men jag vet inte om jag ska tacka ja. Och det börjar verkligen brinna i knutarna, de vill ha svara ASAP så klart och för att jag i så fall ska kunna börja i januari måste jag säga upp mig ASAP. Jobbet börjar med tre månader i Stockholm för att sedan flytta tillbaka hit till Oslo och öppna upp ett kontor. Vidare expandering runt om i de Skadinaviska huvudstäderna samt San Fransisco och New York under 2009. Jag skulle gärna vara med på uppstarten av NY kontoret också...
Men jag vet inte om jag vågar. Men domedagsprofeter som gapar och hausar upp den här förbannade finanskrisen, stundande eller till och med rådande låg konjunktur, kommande högre arbetslöshet etc etc mm mm. Jag sitter ju väldigt tryggt här på ett av världens största företag. En bra plats att va på när det verkligen blåser omkring en. Men fan så tråkigt. Det finns ju en anledning till att jag för en månad sedan drog igång en jobbsökarprocess. Och nu när det är verklighet, jag har fått mitt marknadsvärde konfirmerat och jobberbjudandena står som spön i backen så drabbas jag av feghet.
Jag vill ju egentligen byta. Det vet jag ju. Men jag vet inte om jag vågar. Det finns en massa risker förenat med ett eventuellt jobbbyte.
Å andra sidan har ju alla mina hittills tagna aktiva beslut gynnat mig. Och om jag ser i backspegeln och på cv't så har ju allt jag gjort hittills varit utmanande, utvecklande, roligt och framförallt så har det ju alltid gått bra och jag har alltid trivits. Så varför skulle jag inte göra det nu?
Worst case scenario: Jag får sparken efter tre månader, det ekonomiska läget och arbetsmarknaden är då i total kaos och jag förblir arbetslös.
Worst case scenario åtgärdsplan: What the fuck, då är det väl en perfekt tidpunkt att resa upp alla mina pengar?
Hmm... Jag kanske ska sluta va en sån fegfitta och hoppa?
Jag har blivit erbjuden ett väldigt spännande jobb. Men jag vet inte om jag ska tacka ja. Och det börjar verkligen brinna i knutarna, de vill ha svara ASAP så klart och för att jag i så fall ska kunna börja i januari måste jag säga upp mig ASAP. Jobbet börjar med tre månader i Stockholm för att sedan flytta tillbaka hit till Oslo och öppna upp ett kontor. Vidare expandering runt om i de Skadinaviska huvudstäderna samt San Fransisco och New York under 2009. Jag skulle gärna vara med på uppstarten av NY kontoret också...
Men jag vet inte om jag vågar. Men domedagsprofeter som gapar och hausar upp den här förbannade finanskrisen, stundande eller till och med rådande låg konjunktur, kommande högre arbetslöshet etc etc mm mm. Jag sitter ju väldigt tryggt här på ett av världens största företag. En bra plats att va på när det verkligen blåser omkring en. Men fan så tråkigt. Det finns ju en anledning till att jag för en månad sedan drog igång en jobbsökarprocess. Och nu när det är verklighet, jag har fått mitt marknadsvärde konfirmerat och jobberbjudandena står som spön i backen så drabbas jag av feghet.
Jag vill ju egentligen byta. Det vet jag ju. Men jag vet inte om jag vågar. Det finns en massa risker förenat med ett eventuellt jobbbyte.
Å andra sidan har ju alla mina hittills tagna aktiva beslut gynnat mig. Och om jag ser i backspegeln och på cv't så har ju allt jag gjort hittills varit utmanande, utvecklande, roligt och framförallt så har det ju alltid gått bra och jag har alltid trivits. Så varför skulle jag inte göra det nu?
Worst case scenario: Jag får sparken efter tre månader, det ekonomiska läget och arbetsmarknaden är då i total kaos och jag förblir arbetslös.
Worst case scenario åtgärdsplan: What the fuck, då är det väl en perfekt tidpunkt att resa upp alla mina pengar?
Hmm... Jag kanske ska sluta va en sån fegfitta och hoppa?
[l o n d o n]
Min chef sa idag att IBM i London hade blivit intresserad av min profil och hade hört av sig angående att ha med mig på ett projekt där. Låter ju häftigt, men det är ju inte så läckert som det låter. sitta själv på ett hotellrum hela kvällarna o pendla varje vecka... Men om det är en kortare period så.
Kan ju heller inte tacka nej till en sån möjlighet. Plus att engelsmän har ju betydligt skönare efterjobbet aktiviteter än till exempel fransmänen. Så det kanske inte blir så mycket dötid på hotellrummet.
Hmm... Rock n' Roll liv på kvällarna och konsult på dagarna??
[p a r i s]
Nu har det blivit höst på riktigt. Ganska kallt, blir mörkt snabbt och ikväll regnar det till o med. Har legat inne framför tv:n sen jag kom från jobbet. Jäkligt mysigt faktiskt.
Är på, under omständigheterna, ett bra humör idag. Haft en bra dag på kontoret. Åker till Paris med jobbet söndag till onsdag. Kommer dock sitta i nått företagskomplex en halvtimma utanför Paris... Så det kunde ju lika gärna varit Flen... Men känns lite "viktigt" att flyga till Paris i tjänsten. haha vilken nörd
