[kort om sms och interpersonella relationer]


Sms har en fantastisk effekt på relationer. Hur gjorde man under dating tidigare? Beroende på vilken strategi man väljer kan man antingen helt och hållet förbättra (eller kanske rent av skapa) eller totalt förstöra (eller undvika) en relation.

För att exemplifiera.

I helgen träffade jag en söt tjej som spenderade natten och en stor del av söndagen med mig. Men, på grund av anledningar som snarast skulle leda till socialt självmord, valde jag att sätta stopp för det hela vid det att hon gick hem på söndagen. I tisdags fick jag första sms:et. Ett bra, kul sms vars egentliga syfte bara var att skapa eller ta kontakt. Fem timmar senare svarade jag på ett trevligt men ganska torrt sätt. Den tid det tar att skriva ett sms senare fick jag ett svar av henne där hon berättar att hon sitter hemma i pyamas och frågar om jag vill träffas och göra nått kul. Dagen efter svarar jag nått ganska tråkigt, får ändå ett bra svar, varpå mitt nya svar är totalt torrt och ointressant. Sen dess har det varit tyst. Mission accompliched.

I onsdags träffade jag en annan tjej och henne vill jag träffa igen. Så igår när jag var ute med grabbarna skickade jag ett sms av en helt annan karraktär. Fick ett mycket bra svar av henne och skickar då ett till där jag frågar om vi ska ses nått i helgen, på vilket hon svarar att hon jättegärna vill.

Det enda jag egentligen ville ha sagt med detta är att jag med tre sms lyckades helt avstyra en sak och med två sms påbåorja något annat. Ganska enastående att man låter så viktiga saker som interpersonella relationer styras av sms.


[inplanerad spontanitet och konstnärsfylla]


Jag parkhängde, grilla, gick på konstutställningsfest och hånglade igår. Vi gick till en uteservering för att ta en öl efter park hänget. Väl där möttes vi av en helt galen fest. Två uteställen som ligger precis brevid varandra i ett skönt gammalt industriområde hade båda välfyllda och riktigt bra uteserveringar. Mellan de gamla industrilokalerna hade de ställt ut en massa stolar och fåtöljer och ute ovanför där man sitter hänger en stor kristallkrona. Ståltrapporna ledde upp till rum med konstutställningar och en vindsvåning där de hade en ordentlig fest som inte stängde förrän folk gick hem. Det blev vid strax efter tre för min del. Vi hade träffat ett par tjejer i parken som följde med oss och den ena och jag utbytte kyssar och telefonnummer.

Det bästa med kvällar som dessa är det oförberedda och spontana. Nu var det onsdag kväll som blev torsdag natt och då tycker jag det är rättfärdigat att kalla det för spontant. En fredag eller lördag kan enligt mig också vara spontan. Men som en gammal kompis till mig sa en gång "Men du kan ju inte säga att det blev en så härlig och spontan kväll och fylla igår när du går ut varje fredag." Ligger i och för sig nån sanning i det kanske.

Nu ska jag steka falukorv naken och sjunga lettlländska barnvisor. Eller skulle jag till Majorstuen för att träffa kompisar för sushi och drinkar? Nått av ett var det.




[kontorslandskapets förfrysningsskador]


Den freonframkallade kylan som råder på mitt kontor leder till att mina bröstvårtor snart skär hål i min skjorta. En annan kroppsdels som far illa är högerhanden. Att högerhanden är blå-vitt i färgen och ser i stort sätt död ut kan, utöver kontorets arktiska klimat, även bero på rökning, dålig blodcirkulation och ett svagt hjärta. Sen att handen är i en konstant uppåtlutad riktning mot lap topen och musen kanske inte hjälper situationen heller. Ett annat orosmoment detta leder till är det blånande missfärgade området kring höger armveck där jag misstänker en större blodansamling eller inre blödning.



[verkligen inte privatekonomiskt optimalt beteende]

 

Maj månad har blivit en ekonomisk katastrof. Jag förstår inte varför konsumtionen inte ökar med linjär korrelation till inkomsten. Jag har kanske fått hybris annars, men nu gör jag nästan tvångsmässigt av med pengar. Sen har jag ganska dyra fritidsintressen och en hobby (festande) som är som ett ekonomiskt svart hål. Att jag dessutom har betalat kreditkortsräkningen ifrån min Stockholms finest weekend, Roskildebiljetten, resan dit, hotell och resa hem igen har ju också haft en tämligen negativ effekt på min maj-ekonomi.

 

Men idag nådde maj månads ekonomiska katastrof nya oanade höjder. Till att börja med blev jag tagen på tåget till jobbet för sneak-åkning i en kontroll. Trots mitt försök till ”jag är svensk och visste inte hur det funka (bull shit)” så tackade jag ändå nej till den vänliga kontrollantens erbjudande om överklagan (för jag vet ju att jag har fel) och betalade istället de 750 kronorna. Väl framme på kontoret läser jag på di.se att CSN ska börja ta i med hårdhandskarna mot oss eko-brottslingar som lever på hemlig ort utomlands. Jag tänkte då va lite proaktiv och loggar för första gången på ett halvår in på min sida på CSN och möts då av det trevliga beskedet att jag har 4 dagar på mig att betala 2900.

 

Som utbildad civilekonom skäms jag över min senaste tids privatekonomiska kollaps. Som konsumment och anhängare av konsumtionssamhället imponeras jag av min positiva insats i att stärka marknadsekonomin samt att skapa arbetstillfällen och ger jag mig själv därför en uppanande ryggdunk.


 



[hur min minutiösa planering dödade the element of surprise]


Igår hämtades roskildebiljetterna ut och jag köpte även tågbiljetter för resan hem efter festivalen. Kanske att börja i fel ände att köpa hemresan först. Men gjort är gjort. Nu försöker jag sy ihop en skön logistisklösning för resan ner till Roskilde. Jag hittade ett intressant förslag.

Planerare och kontrollfreak som jag är så är det minutiösa förslaget är att vi åker fredagen den 27:e juni med färja Oslo-Köpenhamn med boende, middag och frukostbuffe på båten. Sen dubbelrum inklusive frukost i Köbenhamns centrum lördag till söndag. Allt för totalt 1400 kronor per person! Sen ut till området på söndagen för att rigga tältet och känna på stämningen plus att party our asses of. Men i och med att själva festivalen inte börjar förrän på torsdagen så får vi se. Vi kanske sticker ut till danska kusten och solar o badar några dar eller hugger ett flyg till berlin eller ja, inte vet jag. Eller så kanske vi bara blir kvar på Roskilde söndag till söndag. Det visar sig hur länge vi pallar, vi är ju gamla gubbar vid det här laget.

Sen diskuteras även camping fixeri. En idé är cirkustält eller militärtält. Cirkustält skulle nog passa oss. Likt ett zigenarpack kan vi då dansa i stora kjolar och enorma cirkelformade örhängen och febrlit slå våra tamburiner i takt till Gogol Bordello. Och så måste vi ha elefanter också. Och apor med cymbaler.



[don't you forget about the breakfast club]


Igår var vi ett gäng på Cinemateket och såg den underbara kultfilmen "The Breakfast Club". 80-talet alltså, mycket möjligt det absolut bästa årtiondet nånsin. Tårögd med gåshud och glad på livet har jag därefter haft låten "Don't you (forget about me)" med Simple Minds på hjärnan. Så då är det väl inte annat än på sin plats att dela med sig av den. Här i ett härligt filmkollage med gobitar ifrån filmen och 1000-ords uppsatsen de skriver.



[love will tear us apart]


Två kompisar till mig som inte känner varandra, men som jag båda har på msn's kontaktlista, har nu ikväll båda ett personligt meddelande om nått med Joy Division. Det är konstigt. Vad är sannolikheten? Eller har jag missat en stor nyhet om Joy Division idag?




[80-tals svenskar i 2000-talets norska reklamfilmer]


Nu är det minst tre olika företag som kör reklamfilmer med svenskar i här i Norge. I den ena så är det en typisk 80-tals stockholmare/säsongare/sällskapsresankille som är monoski expert. I denna film ska han va lite små kul och förvirrad iklädd babyblå overall. Den andra är för nummerupplysningen (som profilerar sig som att de kan annat också) dit en svensk tatuerare ringer in och undrar hur man stavar Death Metal. "Är det inget f alltså?" avslutar han och så får vi se hur han tatuerat in Deaf på ryggen. Den tredje var för Gjensidige, men den minns jag inte vad den handlar om. (skitsamma)

Det jag funderar på är om det kan vara nån form av invandrarkvotering (av oss svenskar alltså) för att få oss att känna oss mer som en del av det norska samhället. Eller har de insett att vi svenskar enbart i Oslo motsvarar 10% av innevånnarna och därför är en ganska köpstark grupp? Även om de flesta här är oslosvenskar* så finns det ju vissa av oss svenskar som faktiskt handlar.

Å andra sidan så framställs vi i alla dessa tre reklamfilmer som små dumma och lite clownaktiga. Kan inte stava och älskar monoski. (och vad nu den tredje dumma grejen var). Norska reklammakare kanske bara helt enkelt kanaliserar ut deras lillebrorkomplex, penisavund eller hat (kalla det vad du vill) mot oss svenskar på prime time och som ett sätt att få deras älskade norrmän att konsumera ännu mer. Eller så har svensken fått motsvarande roll i norsk reklamfilm 2008 som norska Ole hade i sällskapsresan på det svenska 80-talet?






[vardagsvetenskapliga äggrelaterade bekymmer]


Jag älskar ägg! Men hur kan det komma säg att ägg med kaviar är super gott medans stekt ägg med kaviar smakar jättekonstigt?

Jag har förövrigt lite kaviar på tangentbordet nu. Det är ju en lukt jag gärna vill att min lap top ska ha.




[eftertänksamhet i brist på förtänksamhet]


Jag kom på att när jag i det förra inlägget mer detaljerat berättade om ett av alla äventyr jag upplevde i helgen gjorde jag något jag inte brukar göra. Lite för att testa nått nytt och lite för att en läsare uppmanade mig lite i en kommentar. (gör det mig till mina läsares bitch?) Men nu när jag läste det i efterhand slog det mig att det kan liknas vid något som mitt-eget-jävla-narnia Tobias förklarar i hans avslutande inlägg i tjejbloggssatsning. Där tar han upp tankar kring just den tjejbloggssatsningen han nyligen hade och avslutade. Främst kanske jag gör den kopplingen för att jag lite ovant använde ordet knulla.

Oavsett så gjorde jag det. Och jag fnissade lite varje gång jag skrev knulla.

knulla.




[svältfödd på poesi och prosa berikas det norska folket]


Helgen kan bara summeras med ett ord: Un-fucking-believable! 17:e maj och firandet runt det går inte att beskriva om man inte upplever det. Natten till 17:e maj avslutades med att ha sex ut ur ett hotellfönster på 6:e våningen ut mot Karl-Johans gata med utsikt över slottet.

Hipp hipp hurra för Norge!

Även om jag tycker det finns en viss tristess med engångligg i längden så har det ibland sin lilla charm. Men med risk för att låta som att jag antingen aldrig tidigare varit singel eller bara är tillbakastående, så gick det upp för mig för några veckor sen att fokus inte längre ska ligga (fyndigt) på att få med mig någon hem och ligga, utan på att få numret. (!!) Ok, en stor anledning till det är väl att jag tidigare inte hade kommit över exet och därför inte ville nått mer än att knulla lite. Nu vill jag bara poängtera en sak och verkligen understryka det: jag har ju inte bara fokuserat på att ha sex tidigare när jag varit ute heller. Oftast har jag till och med valt att ta en kebab med en kompis. Det vill säga hellre fyllemat än fyllesex.

Men nu har den här nya insikten öppnat mina ögon för helt nya grejer och har lämnat mig svältfödd och full av prosa och glädje. Nu kan jag lära vem som helst allt om poesi och kärlek.



[dansande nosningar och armsmakande]

 

En kompis msn beskrivning av 17:e maj


 

 

 

jävlar vad nöjd jag var i lördags

 

i kostym och allt

 

det var kärlek rakt igenom

 

jag bara dansade som en tok

 

nosade på människor

 

till och med smakade lite på en otroligt vacker arm

 

jag var helt enkelt för härlig alltså

 

jag var så mysig du vet

 

det var så jävla härlig stämning

 

alla var så nära varandra

 

å det var tusentals snygga brudar

 

å så var det en som dansade så himla när mig hela tiden

 

                att jag fick lov att smaka på hennes arm


[helgen som tog helt av, flaggor, kungen och sex]


Norge 17:e maj, champagnefrukost, vännerna, vackra tjejer i folkdräkt, uteserveringar, 48 timmars fest, nattklubbar öppna kl 12:00, jag och livet är helt underbart!



[hur bra är din fru egentligen]


Jag hitta ett väldigt användbart frågeformulär som togs fram 1939 och användes för att utvärdera fruars prestation. För- och nackdelar poängsätts för att skapa en bild av hur frun sköter sig.

Exempel på variabler som bedöms för att fastställa fruns kvalitet:

Bra

Has meals on time

Can carry on an interesting conversation

Anus

Slow in coming to bed - delays till husband is almost asleep

Fails to saw on buttons or darn socks regularly



Det är väl ingen större överdrift att påstå att jämställdhetsdebatten och kvinnans plats i samhället (och äktenskapet) har kommit en bit på vägen sedan 1939. De flesta av frågorna känns mer som arbetsgivarens underlag under medarbetarsamtalet med hemhjälpen.


image148


[kärleken är blind och uppenbart sinnesförvirrad]


Vacker sinnesförvirrad kärlek beskriven av
Eija-Riitta Berliner-Mauer.

How we met

We've been in love for many years. I was attracted to him ever since he was born. Yes, he is some years younger than me. But neither of us feels that this age difference matters. True love can easily transcend a few years.

It was very much a long distance romance as neither of us likes to travel. For much of the time, I had to make do with photos of him. And of course seeing him in newspapers and on the television. But the distance between us only served to intensify our feelings for each other.

 

Our wedding

We eventually married on June 17, 1979 at Groß-Ziethener Straße in Berlin. On that day I took my husband's name, Berliner-Mauer. That is "Berlin Wall" in German, which is my husband's first language.

Now

We have been together now for many years, spiritually if not physically. Like every married couple, we have our ups and downs. We even made it through the terrible disaster of November 9, 1989, when my husband was subjected to frenzied attacks by a mob.

But we are still as much in love as the day we first met. We may not have a conventional marriage, but neither of us cares much for conventions. Ours is a story of two beings in love, our souls entwined for all eternity.

 


[skakigt filmad, men totalt överanalyserad]


Några av mina kompisar är väldigt filmintresserade. Jag är också väldigt filmintresserad, men vi har lite olika uppfattning. Jag anser nämligen inte att en film är bra bara för att det är en Serbokroatisk film ifrån -73 som är skakigt inspelad med handkamera, med dåligt ljud, konstig story och mycket dekadens. Jag kan gilla en sån film, men då måste det va nått mer speciellt med den, mer än att den bara är av ofantligt låg kvalitet.

Sen tycker jag att vissa film- och konstintresserade ska bli så överdrivet pretantiösa i sina analyser. Jag har svårt att delta i samtal där de diskuterar huruvida skådespelaren var på gränsen till ondskap eller galenskap på ett oerhört ingående, självutlämnande och nästan tragikomiskt vis. Jag får lite svårt att hålla mig för skratt och vill egentligen bara fråga om de är seriösa, kan de verkligen ta sig själva på så stort allvar?






[i'm yours to keep if you want to, internet jävel]


Det är ju en hel del snack kring det här med personlig integritet i allmänhet och på internet i synnerhet. Ska man vara med på olika communities? Ska man våga lägga upp fyllebilder? Dela med sig av civilstånd? Eller ska man kanske istället försöka göra sig själv ungoogleable?

Jag är inte så brydd egentligen. Jag tycker om att visa upp allt om mig själv. Inga hemligheter. Naken och blottad.

Ta mig för den jag är, internet jävel!





[thank god for global warming]


Långhelg i och med att Pingsten fortfarande är en helgdag i Norge. Och vilken långhelg! Troipsk värme, härliga fester, grilling i parker och på öar, beachhäng på Bygdøy, takterassfest på Grønland, hemma svart klubb, live jazz, and the list goes on. Så det är väl anledningen till att jag inte uppdaterat på länge. Finns varken tid eller lust till att sitta inne.

Resultatet av denna solrika helg är, förutom en massa härligt socialt samkväm i parker, på öar och hustak, att jag dessutom har lyckats bränna mig, men bara på vänstra kroppshalvan. Kanske borde roterat lite och sett till att solen inte konstant värmde mig ifrån vänster. Lessons learned. Bättre att bränna mig nu och få en fin yta redan innan sommaren har börjat.



[hur facebook har blivit ett sökverktyg för fetisher]


Det finns ju alla möjliga fetisher. Jag läste senast idag om en tjej som varit med en kille som fråga om han fick
kissa i henne samtidigt som han kom. (vart hittar man dessa killar?? vad är det för fel på det traditionella tre-ställnings-samlaget? Jag är en bra kille, ligg med mig!!!) Hon berättade också om hur ungefär hälften av hennes dejter har hetat Johan. Detta påminner om en fetish som jag och Jocke har snackat om och som till och med han råkat ut för. En namnfetish.

En vacker dag för en tid sen var det en tjej som ville adda Jocke på Facebook. Han hade ingen aning om vem hon var. Så han klicka in på henne för att se om han kunde känna igen henne på bilder eller via gemensamma vänner. Det hjälpte inte. Det han däremot upptäckte var att ungefär hälften av alla hennes facebook vänner också hette Joakim.

En egentligen ganska märklig fetish, men som tack vare Facebook har blivit väldigt lätthanterlig. Det är ju lättare att söka på någon som heter Joakim än att söka på nån som går med på att få musen ner (i) kissad under sexet.




[morgonen då jag spontanköpte fårtillbehör]


Jag arbetar ju inte personligen som reklamare, även om jag har en hel del utbildning och erfarenhet i ämnet och däremot arbetar som CRM konsult. Och kanske för att jag inte jobbar som reklamare har jag lite svårt att förstå strategin bakom detta. Men hur tänkte företaget LG produkter (övertygad om att det inte är LG som är kända för bl a platt tv's, OBS! ni måste kolla hemsidan) då de bestämde sig för att marknadsföra sig och sina fårtillbehör via Gmail? Har de efter en stor omfattande målgruppsundersökning kommit fram till att de flesta fårintresserade och potentiella kunder till LG Produkter använder sig av Gmail? Eller chansar de bara för att de ser sig ha en stor andel första gångs och spontan shoppare som även kan tänkas komma ifrån Gmail?

image146


All lycka i deras framtida affärer iallafall. Tyvärr är jag personligen varken i behov av eller känner nått speciellt ha-begär efter deras Grindar & Vågsystem eller specialiserade fårtillbehör. Och PS, vad fan är typiskt fårtillbehör?



[risk för att gnosjöandan kukar ur min blogg]


Nånting lurt håller på att ske med min blogg. Häromdagen tredubblades helt plötsligt antalet unika besökare till denna lilla literärt uttorkade oas. Antagligen har någon väldigt populär bloggare, kanske hon med sillisar Gnosjö eller vad hon heter, namedroppat mig. Eller så har äntligen min gasell och finanshajsvän som älskar denna blogg äntligen slagit slag i saken (nej, så säger man väl inte va? men nått liknande kanske) och börjat hård marknadsföra denna blogg för att jag ska nå ut till massorna. Om nu det är målet, det är jag osäker på.

Det enda jag vet är att något eventuellt stort är på gång att ske och bloggen håller på att kuka ur.


image145




[facebookianskt lössläppt]


På min Facebook profil står det

Looking for: Random play

Vad fan betyder det? Vad är det för Facebook relaterat random play jag letar efter? Skulle jag ens veta om att jag råkat ut för eller deltagit i något som helst Facebook relaterat random play:ande om det så hoppade upp och slog mig i ansiktet?

Random play låter iallafall bättre än de som har

Looking for: Whatever I can get

Mmmm... det låter ju inte allt för desperat. Min nya singel/facebook strategi kanske ska bli att förbrilt poke'a de som letar efter Whatever I can get? De borde väl inte vara ett allt för komplicerat byte? Såvida de inte bara försöker cock tease'a mig genom att framstå som facebookianskt lössläppta.



[affirmationslista för upprepad användning]


Jag är sexig när jag röker

Jag luktar gott när jag är full

Jag har vackra fötter

Jag är charmig när jag sover

Jag framstår smart i rätt umgänge

Jag är hyfsat kreativ

Jag spelar luftgitarr med hög intensitet


[fint väder tv ångest]


Våren är här, nästan sommarkänsla. Helt underbart. Men det finns en baksida av även det fina vädrets medalj. Det går ju inte att sitta inne. Hur gärna jag än skulle vilja sitta inne och se på tv och känna mig allmänt bakis (fortfarande) så går ju inte det. Jag måste ju gå ut och sitta och skratta på en uteservering och tycka att livet är mjukglass. Missförstå mig rätt, jag tycker mitt liv är mjukglass och satt och skratta hela kvällen på en uteservering igår. Men ibland vill jag ju njuta av den där mjukglassen innomhus.



[safe'ad framtid]


Vart tog april vägen?

Tiden går så otäckt fort.

Jag satt och tänkte på när man var i typ de lägre 20-åren och höll på att hedge'a med olika tjejer om att "har vi inte hittat nån när vi är 25 så gifter vi oss". Sen ju äldre man blev, eller om man träffade någon trevlig men "tyvärr" redan var i en relation, så blev det "när vi är 26, 27, 28, 29, 30 osv".

Nu är jag 27 år. Undrar om det är någon av dessa tjejer som tillsammans med mig safe'a sin framtid genom att ingå ett muntligt avtal till giftermål vid en specifik ålder som kommer börja höra av sig till mig nu snart och börja claim'a vad som rightfully är deras? Är det någon som läser mig på nätet som känner sig träffad?

Jag kanske i värsta fall är gift innan midsommar.




[konsumtionsbaserad bankångest]


Sitter nu med magknipsresulterad ångest och håller på att logga in på min internetbank. Vågar inte tänka på vad all shopping, festande, ätande och boende på finhotellande har kostat.

We lived our lives

[stockholms finest]


Efter en helt otrolig weekend i Stockholm kan jag bara konstatera en sak. Eller två saker.

Ett: jag älskar Stockholm, vilket märks extra mycket då Oslo enbart känns deprimerande denna måndagmorgon.

Två: Stockholms genpool är helt otrolig.

Jag har aldrig sett så mycket vackra människor på samma ställe tidigare. Och Stockholm är ju inte jättelitet. Jag misstänker att Stockholms vackra innevånare är resultatet av generationer av partner selektering. En form av
survival of the fittest.

Stockholm är helt enkelt en djungel och bara de vackraste överlever.




hits