[a u g u s t]

Min franska räddare i nöden kom även på sin vita springare denna morgon. Sist hjälpte hon mig till hotellet när jag efter 45 minuter gav upp letandet och hoppet efter att hitta en taxi. Nu imorse stod jag och Rolf (kursledaren) och väntade snällt på vår beställda taxi. Efter 10 minuter gick Roffe in till receptionen igen och frågade vart f*n vår taxi tagit vägen. Samtidigt glider en liten liten vit springare (läs svart Peugeot 1007) fram och frågar om jag vill ha skjuts. Det är min vänliga fransyska (kan va en av de få i landet) och hennes korpulenta opera-primmadonna liknande väninna. Så Rolf o jag kliver in i den otroligt lilla bilen och får skjuts till kontoret.




Och som smör på baconet så pajjar framstolen som Roffes sitter i. Den går inte att fästa i nått läge utan åker fram och tillbaka i skenorna vilket ledde till ett mycket varierande och begränsat benutrymme för mig som satt bakom. Så Roffe fick sitta och hålla sig i instrumentpanelen vilket fick den korpulenta opera-primmadonna liknande väninnan att tjuta och grymta av gapskratt samtidigt som hon kör denna lilla franska skitbilen.

Nu sitter jag till slut i föreläsningssalen igen. Och här kommer jag nu sitta till 18-19-tiden.

Over and out.