[a u g u s t]

Igår var det personalfest. Den kom som uppsmygande ifrån ingenstans. Helt plötsligt i onsdags satt alla och pratade om festen och smidde hemmakontorsplaner inför fredagen. Jag hade ju accepterat mötesinkallelsen för en månad sen och mycket riktigt stod där i kalendern "GBS allmøte i Oslo Sentrum, Stratos, avslutas med socialt arrangemang".

Klockan två var vi iallafall på plats i en av Oslos bästa festlokaler. Stratos har många coola klubbar under sommarhalvåret (ikväll är primiären). Vid 18-tiden var det dags för festen att börja. Lagom efter att det andra glaset champagne fyllts upp så gick brandlarmet. I vanlig ordning blev reaktionen att alla först tystnade och lyssnade på larmets skrik för att sedan se sig runt och sen fortsätta dricka och skratta som ingenting. Inte förrens en liten späd servitris ropar ut att vi måste lämna byggnaden på riktigt reagerade vi och gjorde så som sig bör vid larmsituationer. Hela huset tömdes på folk och Youngstorget utanför fylldes. I väntan på att få återgå till festen så smet några av oss bort till det närbeliggande Café Sør för en midlertidig öl. Det var först då det gick upp för oss att va fan skulle vi gjort om vi på väg ner för de 11 trapporna, säg någonstans mellan 7:e och 8:e våningen, mötts av ett inferno och eldhav?

Fribar och tapas var arrangemanget och det blev mycket god stämning. Strax innan 22 fick vi veta att friheten i baren skulle tas ifrån oss 22. I sann skandinavisk anda stod helt plötsligt alla med minst två öl i händerna och bord fylldes upp med vinglas. Vid något senare tillfälle togs ett gemensamt beslut att vi unga och glada skulle vidare ut into the night. Vi tog oss dock inte längre än till Internatsjonalen som ligger i botten på huset. Ett schysst ställe med mycket konstfolk och vänstervridna. Jag fick ganska tidigt syn på en vacker tjej i rödkappa, blont ganska kort hår, kjol, vit skjorta och slips. Jag såg henne genom baren, tog fram mitt paket Lucky Strike, tittade på henne, nickade utåt och vände mig om och gick. (oerhört cheesy, jag vet, men jag vill se om det gick)

Över ciggaretterna berättade hon att hon fyllde år. Hon frågade vad jag gjorde och när jag berättade det kallade hon mig för kapitalistsvin. Hon kallade även sig själv för kulturhora, som i vanliga fall jobbar inne på baren på just Internatsjonalen samtidigt som hon försöker få ut sin egen designade klädkollektion på marknaden. Hon tyckte jag var söt för att vara ett kapitalistsvin.

Jag och en kollega stannade tills det bara var en handfull kvar. När jag pratade med pappa idag frågade han om jag alltid var tvungen att vara den som låser och larmar? Jag svarade att jag sover så oroligt om jag inte vet att lokalen är larmad och säkrad när jag går hem.