[socialt experiment]
Jag tror att Jocke och jag bjöd på Oslos mest multikulturella fest i lördags. Vi firade att Marra fyllt 25 och slog ihop en fest som närmast kan ses som ett socialt experiment. Ett oerhört lyckat sånt! Vi hade svenska lagerarbetare, bartenders, lastbilschauförer, konsulter, studenter, finanshajar, pakistanier, norge bratts och rastamänn med dreadlocks. En oerhört skön blandning av människor och stämningen var verkligen på topp! När vi äntligen lyckats övertala alla att dra vidare så gick en stor del av oss till the Villa för några vilda timmar på dansgolvet. Därefter var det tillbaka hem till vår lägenhet för efterfest. Att dricka rom och cola klockan 5 på morgonen är kul men inte smart.
Det finns ju alltid en baksida av medaljen också. Jag hade redan lite feberkänningar under festen men tänkte att det bara är att bita ihop och köra på. När jag vaknade i söndags kändes det som om de tunga orytmiska slagen mitt hjärta slog var mitt livs sista. Jag mådde helt fruktansvärt hela dagen igår med skyhög feber. Febern sitter i idag också men börjar bli kontrollerbar. Hoppas på att kunna ta mig till jobbet imorrn. Blir otroligt rastlös av att ligga på soffan hela dagen. Och nu har jag gjort det två dagar på raken.
Denna rastlösheten finns i mig även när jag inte ligger hemma sjuk med feber. Jag har de senaste veckorna fått kombinerad existentiell kris och små deprission på måndagarna. Även om jag är lycklig med livet och allt går som jag vill så känner jag att det måste finnas nått mer här i livet. Eller så är det för att det går som jag vill som gör att jag känner så här... Hursomhelst vill jag ha ut något mer. Vad vet jag inte. Men är det så här det ska vara nu? Bra vänner, bra jobb, bra lön och roliga påhitt både på vardagar och helger. Men sen då? Jag går inte i pension förrän om 40 år.
Det är ju uppenbart att det är måndag idag, lider av måndagsdeppen som jag nämnde här ovan. Oavsett så måste jag ta reda på vad mer det finns att göra här i livet. Detta rutinbaserade hamsterhjul kan väl inte vara allt som finns där ute?
Det finns ju alltid en baksida av medaljen också. Jag hade redan lite feberkänningar under festen men tänkte att det bara är att bita ihop och köra på. När jag vaknade i söndags kändes det som om de tunga orytmiska slagen mitt hjärta slog var mitt livs sista. Jag mådde helt fruktansvärt hela dagen igår med skyhög feber. Febern sitter i idag också men börjar bli kontrollerbar. Hoppas på att kunna ta mig till jobbet imorrn. Blir otroligt rastlös av att ligga på soffan hela dagen. Och nu har jag gjort det två dagar på raken.
Denna rastlösheten finns i mig även när jag inte ligger hemma sjuk med feber. Jag har de senaste veckorna fått kombinerad existentiell kris och små deprission på måndagarna. Även om jag är lycklig med livet och allt går som jag vill så känner jag att det måste finnas nått mer här i livet. Eller så är det för att det går som jag vill som gör att jag känner så här... Hursomhelst vill jag ha ut något mer. Vad vet jag inte. Men är det så här det ska vara nu? Bra vänner, bra jobb, bra lön och roliga påhitt både på vardagar och helger. Men sen då? Jag går inte i pension förrän om 40 år.
Det är ju uppenbart att det är måndag idag, lider av måndagsdeppen som jag nämnde här ovan. Oavsett så måste jag ta reda på vad mer det finns att göra här i livet. Detta rutinbaserade hamsterhjul kan väl inte vara allt som finns där ute?
Kommentarer:
Postat av: Petra
Men stackare. Låter som att du har det helt hemskt. Nejdå, tror alla känner så ibland. Det är nog bara att låta allt ha sin gång så hittar du din plats till slut. Usch, det låter som att jag rökt på. (btw- min nya blogg.... där jag är jag sort of speak)
Postat av: [a u g u s t]
Nej gud nej, så hemskt är det verkligen inte. Tror jag börjar växa ur Oslo lite bara.
Postat av: Petra
Aha. Dags att flytta till stockholm kanske? :)
Postat av: Tompa
Så sant som det är sagt August! Känner precis likadant. Märkligt det där.
Trackback