[a n t i m a t e r i a n s - c a f é p e r s o n a l]
På många sätt är jag en teoretiker. Dels som en följd av de närmare fem år jag läste på universitet där en uppsjö med teorier avverkades. Något som alltid fascinerat och intresserat mig är udda, kontroversiella och ganska onödiga teorier och kunskaper. En av mina favorit teroier är Murphys lag, som kanske inte är en helt akademiskt verdertagen teori. Jag har tillsammans med en studiekompis till och med tagit fram en egen och akademiskt accepterad teori kring tjänstemötet och vad som påverkar de inblandade i det. En tvärvetenskaplig teori som bygger på både tjänste- och marknadsföringsteorier korsat med beteendevetenskap. Vi har även hållt föreläsningar baserat på vår nyskapade teori.
Dit jag vill komma är att idag på väg hem ifrån jobbet berättade min kollega Morten om en studiekompis ifrån Masterutbildningen som han hade sprungit på på tåget imorse. En enligt honom "grisefin och intelligent" tjej. En riktig elitmännsika, en sån som fått allt och verkligen lyckas med allt här i livet. Det var då vi började diskutera teorin om antimateria och Sir Isac Newton's tredje rörelselag. Det vill säga "For every action force there is an equal, but opposite, reaction force". Så i detta fall, för att det ska finnas någon som helst balans i universum så måste det alltså finnas en antites till den här tjejen. En tjej som är ful och ointelligent. Annars skulle antagligen universum implodera. Vi kom fram till att ett exempel på den tjejen som skulle kunna vara grisefina tjejens motpol är hon som står i caféet på jobbet. Hon möter en alltid med en kombinerat skräckslagen och överraskad uppsyn med halvöppen mun, glansiga ögon och Pippi Långstrump-tofsar. Hon tar alltid fel betalt för min enkla espresso och skulle hon ha mer än två personer i kön med olika kaffebeställningar på samma gång så kan man se hur hon vettskrämt och förvirrat börjar skaka av oro.
Men jag förstår bättre nu, hon fyller ju en viktig roll här i livet, ja till och med här i universum. Hade det inte varit för antimaterians cafépersonal så skulle hela universum implodera på sig självt och allt liv skulle försvinna. När jag tänker på det så är hon ju livsviktig, till och med fundamental. Imorgon kommer jag ge henne en stor varm kram när jag beställer min frukostespresso, titta henne djupt i de glansiga ögonen och tacka henne för att jag existerar.
Dit jag vill komma är att idag på väg hem ifrån jobbet berättade min kollega Morten om en studiekompis ifrån Masterutbildningen som han hade sprungit på på tåget imorse. En enligt honom "grisefin och intelligent" tjej. En riktig elitmännsika, en sån som fått allt och verkligen lyckas med allt här i livet. Det var då vi började diskutera teorin om antimateria och Sir Isac Newton's tredje rörelselag. Det vill säga "For every action force there is an equal, but opposite, reaction force". Så i detta fall, för att det ska finnas någon som helst balans i universum så måste det alltså finnas en antites till den här tjejen. En tjej som är ful och ointelligent. Annars skulle antagligen universum implodera. Vi kom fram till att ett exempel på den tjejen som skulle kunna vara grisefina tjejens motpol är hon som står i caféet på jobbet. Hon möter en alltid med en kombinerat skräckslagen och överraskad uppsyn med halvöppen mun, glansiga ögon och Pippi Långstrump-tofsar. Hon tar alltid fel betalt för min enkla espresso och skulle hon ha mer än två personer i kön med olika kaffebeställningar på samma gång så kan man se hur hon vettskrämt och förvirrat börjar skaka av oro.
Men jag förstår bättre nu, hon fyller ju en viktig roll här i livet, ja till och med här i universum. Hade det inte varit för antimaterians cafépersonal så skulle hela universum implodera på sig självt och allt liv skulle försvinna. När jag tänker på det så är hon ju livsviktig, till och med fundamental. Imorgon kommer jag ge henne en stor varm kram när jag beställer min frukostespresso, titta henne djupt i de glansiga ögonen och tacka henne för att jag existerar.
Kommentarer:
Trackback