[d a l i - l a m a]
Trots nattens äventyr så känner jag mig riktigt utvilad. Det hela började med att jag och en kompis var på väg till vår kunds kontor för ett viktigt möte. Trots att vi tyckte att vi var ute i god tid så förvirrade vi bort oss och var inte i närheten av att ha hunnit fram när jag såg på klockan och inser att mötet börjar om fyra minuter. I stressblandad panik slänger vi oss i en taxi. Taxin slirar iväg i enligt vägverket icke avsedd hastighet och det slår mig att taxichauffören är väldigt lik min pappa. Men en bredsladd kanar vi in på parkeringen och jag lyckas trots g-krafterna både slänga åt den pappaliknande taxichauffören väl tilltaget med kontanter för resan och i samma rörelse öppna dörren och påbörja min utgång ur taxin. På området utanför kontoret står det ett antal parkerade bilar och det ligger även en ett tiotal stora cementrör staplade på varandra. Helt utan min vetskap har min vän lyckats ta sig upp på ett av dessa massiva cementrör och sätter det i rullning. Med ett vettskrämt ansiktsuttryck kommer han och röret skenande mot mig och bilarna. Jag lyckas i sista sekunden kasta mig åt sidan innan det framdundrande ekipaget kolliderar med de parkerade bilarna. När uppståndelsen och paniken lägger sig hör jag ett ljud inifrån eller kanske snarare underifrån en av bilarna. När jag lyckats lokalisera ljudets ursprung inser jag att det är en person under en av bilarna, nere i ett avloppsrör. På något för mig obegripligt sätt förmår jag att flytta bilen och frisläppa avloppsrörets fånge som till min stora förvåning är den sedan länge försvunna Dali Lama. Han berättar att han suttit inspärrad där nere i tre år, och av den stor Lamas kroppsodör att dömma så tror jag honom. Upptäckten och frisläppandet av Dali Lama ger mig hjältestatus och stor berömmelse lagom tills jag vaknar av ett ifrån min Wake-up-light härstammande starkt ljus och till tonerna av P3s 7-nyheter.
Idag känner jag mig som en stor filantrop och äventyrare. En Indiana Jones liknande känsla.
