[a u g u s t]

På soffan i horisontellt läge i ett tillstånd som nog bara kan beskrivas som fortfarande full. Jag ska inte, vill inte, nej jag vägrar gå så långt som att säga att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol. Jag älskar alkohol och alkohol älskar mig. Det som slår mig är det att jag alltid, eller oftast uppnår samma peak som jag gjorde igår. Det är som om jag måste fortsätta dricka utöver hela kvällen, oavsett hur mycket jag tidigare konsumerat. Missförstå mig rätt, jag varken mådde dåligt eller beteede mig dåligt, men jag kunde lika gärna druckit tre öl, två glas rött och en shot mindre. Men det är nästan som att jag måste. Och jag blir så bra. Länge trodde jag att jag var ensam om uppfattningen att jag blev snygg, sexig, charmig och jävligt skön att umgås med när jag dricker. Men det verkar som om det nu även är ett närmast vedertaget fakta. På många sätt är jag som bäst när jag är påverkad, oavsett vad det är som påverkat mig. Livet är också på många sätt som bäst. Allt känns. Livet är roligare, mer smärtsamt, mer intressant och nästan mer värt att leva. Igår var verkligen en sådan kväll. Jag tror även att en av mina allra bästa kompisar hemifrån Nkpg hade en liknande kväll. Hans sms fick mig att välja att fastna i ett ögonblick av total lycka. Han skrev att jag var det bästa som hänt honom och han älskade mig som en soluppgång. Att fylla 27 var för mig lite ångestladdat, men jag älskar att vara 27. Varken jag eller livet har varit så här bra och kvällar som igår och sms som det här fortsätter bevisa för mig att det är sant.