[a u g u s t]

När bakfyllan och dekadensen vid 15-tiden på nyårsdagen nådde sin peak gick vi och satte oss på en Tapas restaurang. Vid bordet brevid oss satt två kontaktsökande amerikanare som vi, på deras initiativ, började prata med. Efter att ha berättat om våra fester, coffeeshop upplevelser, staden i allmänhet och även vår rundtur i Red Light (självklart utan inköp) så gled samtalet in på vad de gjorde i Amsterdam. De studerade någon typ av kulturell kurs och var väldigt intresserade av vad vi ifrån en annan kultur tyckte om andra kulturer i allmänhet och deras egna amerikanska i synnerhet. Efter ett tag ställdes frågan om hur vi uppfattade USA i relation till religion. Innan vi visste ordet av så gled samtalet helt och hållet in på religion och det var då de visade sina rätta jag. De var två missionärer vars främsta mål var att förvandla alla de mötte till troende och fromma kristna. Det var ett väldigt intressant samtal och det ger en speciell känsla att diskuterat med någon som vägrar tro på evolutionsteorin.

Det hela slutade med att de tackade oss för alla intressanta frågor och insikter, bjöd på vår lunch och gav oss en kopia av en bok "med en av mina favoriter" som killen brevid mig sa. "The book of joy" av John Piper. John Pipers bästa och på egen hand valda godbitar ur bibeln, i bekvämt och praktiskt fickformat. Herr Piper har även skrivit många andra bra böcker (ca 2496 träffar på amazon.com) med favoriter som "Don't waste your life" och "What Jesus demands from the world".

Väl ute på gatan såg vi på varandra och nickade simultant i samförstånd, sen begav vi oss till närmaste coffeeshop, ett underbart litet smultronställe som enbart spelade The Doors. När det filosofiskastadiet blev som störst diskuterade vi huruvida detta var en uppenbarelse ifrån Gud. Att han/hon kom ner till oss på den första dagen på det nya året för att försöka få oss att uppmärksamma vilka syndare vi är och försöka få oss nå insikt och förändring. Att vi ska välja Hans väg.

Vi kom fram till att vi bara är average sinners och om vi på dödbädden ångrar oss och vill komma in i himlen så kan vi alltid acceptera Gud då. Vi kollade med missionärerna, de sa att det var ok, men kanske inte att föredra.

De skrev för övrigt ner våra namn och kommer be för oss. Nu kan ju verkligen inte 2008 misslyckas!