[o s k u l d e n]
Det var lite som att förlora oskulden igår. Jag var pinsamt nervös när jag kom dit. Jag hade ingen aning om vad jag styrde med eller hur jag skulle klara av att spela skivor. Stor anledning till det var att jag inte hade sett utrustningen där tidigare. Som tur var så var ägaren där, en riktigt skön fransk lirare. Så han visade mig snabbt hur det funka och sen så var jag i gång. Efter 4-5 låtar så släppte det och musiken flödade ur mig. Jag spelade i ungefär två timmar. Det var en lagom tid för första spelningen, för att känna på det och bli bekväm i rollen. Kändes ganska olustigt att gå upp där först. För er som inte varit på Sør så är DJ båset, eller vad jag ska kalla det för, väldigt centralt placerat i lokalen. Jag fick nog lite social scenskräck.
Jag tog till och med emot en önskan. Var en äldre man som sa "du har väl inget med Elvis kan jag tänka mig", socialt gångbar som jag är svarade jag snällt "a little less conversation". Och han log varmt när jag spelade den lite senare. Ett intressant killgäng i polotröjor drickandes ur vinflaskor ställde sig upp och sa "det var därför vi kom hit ikväll" när jag drog igång The Whos "Teenage Wasteland" eller "Baba O'Riley" som den också kallas. Vet inte vilket som är rätt. Magisk är den iallafall.
Festen i lördags var för övrigt väldigt lyckad. Tog lite tid innan den drog igång och folket kom, men vid halv elva tiden var vi närmare 40 stycken. Bra stämning, trevligt folk och ingen egentlig skandal. Det som var extra kul var att vi nästa alla gick till Blå sen efteråt och dansa till skön funk och soul tillsammans. Tills jag helt plötsligt blev tillbakastående full och tog det mogna beslutet att gå hem och lägga mig. Jag måste ha ramlat någon gång vid den här tiden, för jag har ett stort märke på vänster axel (kan även vara ett bitmärke) och vänstra sidan av höften/övre låret är mycket ömt. Tyder ju på att jag fallit och strategiskt tagit emot mig med vänster kroppshalva.
Och jo, det är sant, jag är tjugosjutton.
