[a u g u s t]

Jag har varit ute i det "riktiga" arbetslivet i snart ett år nu. Jag har ju egentligen jobbat sedan jag var 15-16 på sommarlov, mellan lumpen och studier och under studietiden. Men nu är första gången då jag egentligen bara jobbar och inte har några planer på att göra något annat de närmaste 40 åren. Usch, så hemskt det kändes nu när jag skrev ut det. Jaja, det får bli ett eget inlägg.

Det jag nu tänkte skriva om är att jag alltid varit väldigt ambitiös, motiverad och hungrig efter nya erfarenheter och upplevelser och att göra en bra karriär. Det är i och för sig så jag fortfarande ser på mig själv och jag är en sann karriärist. MEN, i Norge (iallafall i en stor organisation) så sker väldigt lite. Jag känner nu när ett års gränsen närmar sig att jag bara bli mindre och mindre hungrig och motiverad för varje dag. Folk gör inget här! "Ting tar tid" verkar vara ledorden på den norska arbetsmarknaden. Du ska göra så lite som möjligt, ta så lite ansvar som möjligt, arbeta högst 37 timmar i veckan och kompensera det med så långa luncher och pauser som möjligt och självklart, en helt absurt hög lön. Och nu märker jag tyvärr på mig själv att jag, mot min vilja, indoktrinerats in i denna kulturen.

Det låter kanske inte så dumt att glida runt och socialisera hela dagarna, men jag vill ju utmanas! Att vara underarbetad och överbetald är inte så kul som det låter.