[a u g u s t]

Motivation och intresse för saker är intressant (i brist på bättre ord). Jag kan ganska ofta få ett brinnande intresse för en sak, en tv-serie, ett uppslag till en bok, människor, musik, denna blogg, ja allt möjligt. Ibland håller detta intresse, eller den motivationen jag känner för att göra det specifika som intresserar mig, ganska länge. Efter ett tag så händer det dock att intresset och engagemanget jag känner försvinner, på samma sätt som mitt intresse för en person kan göra. Då blir det jag gör inte längre något bra. Det märks att mina försök tappar det hos mig som tidigare fick mig att göra det bra, eller för den delen det som gjorde mig bra med en annan människa. Jag har den senaste tiden märkt att min kärlek till min egen blogg har börjat försvinna lite. Från att ha haft en miljon grejer att skriva om, funderat över hur de flesta situationer jag befunnit mig i skulle kunna skildras i text och lagt ner mycket av min tid på mitt lilla interaktiva kärleksbarn, så finns inte den motivationen eller det intresset kvar.

Det gör mig lite ledsen. För jag tycker ändå det här med att ha en, bland miljoner andra, meningslös blogg är kul. Men det är just det det ska vara. Kul. Den senaste dryga veckan har jag inte kännt det som jag vill känna utan istället någon form av prestationsångest och "måste" känsla. Det är något som är mycket olikt mig, oavsett vad det gäller. Min nuvarande relation till min blogg påminner om många andra relationer. Min älskade morfar har alltid sagt att ett äktenskap är som ett jobb; det vill säga att man måste jobba på det hela tiden för annars kommer man få sparken.

Jag ska fortsätta jobba med relationen till min blogg.