[a u g u s t]

Efter en sken-bakis brunch bestående av en shishkebab, en stor vaniljbulle och en brownie kom en viss ångest krypande tidigare på eftermiddagen. Min lösning på det här var att ge mig ut på en löptur. Första gången jag gjorde något så aktivt utanför dansgolvet eller sovrummet sen nån gång i höstas. Det gick överraskande bra. Jag körde samma runda som jag brukar ta och som i vanliga fall brukar placera mig två löpsteg ifrån total hjärtinfarkt. Men inte idag. Jag kände mig väldigt lätt och pigg i benen tack vare tung och snurrig techno i lurarna och ångesten som motivator. Sen slog det mig att jag väger ungefär sex kilo mindre nu mot sist jag var ute och sprang vilket antagligen också gjort det hela lite enklare. Så för att bibehålla detta ska jag börja träna igen. Främst för att inte råka ut for en av mina större rädslor förknippade till ytlighet och fåfänga, nämligen att bli smaltjock. Det är nog det osexigaste som finns, en smal kropp med ett lager av lös massa hängande utanpå, du vet typ Mr Burns liknande fysisk.

Och så måste det ju så klart finnas en motvikt till allt det här med hälsa och välmående. Ikväll ska vi ut och käka för att sen börja med att gå till Nomaden där 120 Days kommer spela några egna låtar plus DJ:a och sen får vi se vart vi hamnar. Och imorrn kväll går planet till Amsterdam, syndens vagga, där fyra antagligen ganska vilda kvällar väntar. Ser framförallt fram emot söndagen då vi ska till Supper Club. Vad vi har förstått ska det vara ett legendariskt och obeskrivligt coolt ställe, bara att jaga tag i "bollen" med Amsterdam skrivet på sig på hemsidan gör att man blir yr i huvudet.