[80-tals svenskar i 2000-talets norska reklamfilmer]
Nu är det minst tre olika företag som kör reklamfilmer med svenskar i här i Norge. I den ena så är det en typisk 80-tals stockholmare/säsongare/sällskapsresankille som är monoski expert. I denna film ska han va lite små kul och förvirrad iklädd babyblå overall. Den andra är för nummerupplysningen (som profilerar sig som att de kan annat också) dit en svensk tatuerare ringer in och undrar hur man stavar Death Metal. "Är det inget f alltså?" avslutar han och så får vi se hur han tatuerat in Deaf på ryggen. Den tredje var för Gjensidige, men den minns jag inte vad den handlar om. (skitsamma)
Det jag funderar på är om det kan vara nån form av invandrarkvotering (av oss svenskar alltså) för att få oss att känna oss mer som en del av det norska samhället. Eller har de insett att vi svenskar enbart i Oslo motsvarar 10% av innevånnarna och därför är en ganska köpstark grupp? Även om de flesta här är oslosvenskar* så finns det ju vissa av oss svenskar som faktiskt handlar.
Å andra sidan så framställs vi i alla dessa tre reklamfilmer som små dumma och lite clownaktiga. Kan inte stava och älskar monoski. (och vad nu den tredje dumma grejen var). Norska reklammakare kanske bara helt enkelt kanaliserar ut deras lillebrorkomplex, penisavund eller hat (kalla det vad du vill) mot oss svenskar på prime time och som ett sätt att få deras älskade norrmän att konsumera ännu mer. Eller så har svensken fått motsvarande roll i norsk reklamfilm 2008 som norska Ole hade i sällskapsresan på det svenska 80-talet?
Det jag funderar på är om det kan vara nån form av invandrarkvotering (av oss svenskar alltså) för att få oss att känna oss mer som en del av det norska samhället. Eller har de insett att vi svenskar enbart i Oslo motsvarar 10% av innevånnarna och därför är en ganska köpstark grupp? Även om de flesta här är oslosvenskar* så finns det ju vissa av oss svenskar som faktiskt handlar.
Å andra sidan så framställs vi i alla dessa tre reklamfilmer som små dumma och lite clownaktiga. Kan inte stava och älskar monoski. (och vad nu den tredje dumma grejen var). Norska reklammakare kanske bara helt enkelt kanaliserar ut deras lillebrorkomplex, penisavund eller hat (kalla det vad du vill) mot oss svenskar på prime time och som ett sätt att få deras älskade norrmän att konsumera ännu mer. Eller så har svensken fått motsvarande roll i norsk reklamfilm 2008 som norska Ole hade i sällskapsresan på det svenska 80-talet?
Kommentarer:
Trackback