[a u g u s t]

Maj månad har blivit en ekonomisk katastrof. Jag förstår inte varför konsumtionen inte ökar med linjär korrelation till inkomsten. Jag har kanske fått hybris annars, men nu gör jag nästan tvångsmässigt av med pengar. Sen har jag ganska dyra fritidsintressen och en hobby (festande) som är som ett ekonomiskt svart hål. Att jag dessutom har betalat kreditkortsräkningen ifrån min Stockholms finest weekend, Roskildebiljetten, resan dit, hotell och resa hem igen har ju också haft en tämligen negativ effekt på min maj-ekonomi.

Men idag nådde maj månads ekonomiska katastrof nya oanade höjder. Till att börja med blev jag tagen på tåget till jobbet för sneak-åkning i en kontroll. Trots mitt försök till ”jag är svensk och visste inte hur det funka (bull shit)” så tackade jag ändå nej till den vänliga kontrollantens erbjudande om överklagan (för jag vet ju att jag har fel) och betalade istället de 750 kronorna. Väl framme på kontoret läser jag på di.se att CSN ska börja ta i med hårdhandskarna mot oss eko-brottslingar som lever på hemlig ort utomlands. Jag tänkte då va lite proaktiv och loggar för första gången på ett halvår in på min sida på CSN och möts då av det trevliga beskedet att jag har 4 dagar på mig att betala 2900.

Som utbildad civilekonom skäms jag över min senaste tids privatekonomiska kollaps. Som konsumment och anhängare av konsumtionssamhället imponeras jag av min positiva insats i att stärka marknadsekonomin samt att skapa arbetstillfällen och ger jag mig själv därför en uppanande ryggdunk.