[a u g u s t]

Jag insåg ganska snabbt nu efter att jag publicerade förra inlägget och skummade igenom det tidigare ifrån idag att jag mellan raderna kan framstå som en hjärtkrossad eller iallafall väldigt kärleksbitter surjävel. Det kan verkligen inte vara längre ifrån sanningen. För att förtydliga så tillhör jag inget av de två lägren som jag nämnde och det är inte en uppmaning till nån att inte fisa på mitt hjärta. Ganska catchy titel på en låt, men jag kan tyvärr inte rå för att Ebony Bones valde den titeln. Jag förmedlar bara informationen om en grym artist på besök i min by idag som just happens to have en låt med en titel som kanske kan överanalyseras.

Jag inser vidare att ju mer jag nu försöker förklara mig, ytterligare gräver mig djupare ner i min egna, potentiellt framställd som kärlekslösa, grav. Ett typiskt moment 22. Vi får väl försöka hantera situationen som vuxna och fastställa att jag inte är kärlekskrank eller deperimerad över denna dagen, eller min egna livssituation. Jag är i harmoni med livet och träden och är bjuden på tjejmiddag och galej ikväll hos min kära vän Marra.

Hoppas ni alla får en kväll fylld med mycket kärlek, regnbågar, fågelungar och rosa moln.